I sitt inledningskapitel till årsrapporten 2013 för World Watch Institute påtalar Robert Engelman (Senior Fellow, tidigare president i WWI) hur ordet ”hållbarhet” använts så flitigt och med ett så brett och oprecist innehåll att det kan betyda allt eller inget, ett konturlöst ”sustainababble” – ”some undefined environmental value, as in green growth or green jobs”. När vi granskade ett antal projekt som delfinansierats av Delegationen för hållbara städer hittade vi bland annat just detta – ”grönt” lyser ofta som ett positivt symbolord, som en dekoration med oprecis innebörd.  Ibland används det som en synonym till ett lika oprecist ”hållbart”, och ibland blir det liktydigt med energisparande eller minskade utsläpp av koldioxid.  Här två exempel (våra kursiveringar):

”I Malmö kombineras ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Stadens helhetsgrepp i arbetet med urban utveckling har nått stor framgång och idag anses Malmö vara en av världens grönaste städer. (Malmö stad 2013).”

”I den övergripande vision som kallas Älvstaden (centrala Göteborg utefter Göta älv) lyfts tre värdeord fram: Älvstaden ska vara inkluderande, grön och dynamisk. Det betyder att där ska finnas mötesplatser för alla, där ska användas förnybar energi och dit ska man kunna resa och leva hållbart. Stadens näringsliv och kultur ska också utvecklas och ge Älvstaden ”internationell lyskraft” (Göteborgs stad 2012).”

En mer utförlig beskrivning av vad det gröna kan vara ger Örebro Bostäder (ÖBO) i sin presentation av Mitt Gröna Kvarter, en del av Visgatan i Vivalla, Örebro:

”Ett värde vi vill förstärka i kvarteret är det gröna – såväl visuellt som i drift och förvaltning. Kvarterets förbrukning av vatten och värme är idag bland de högsta i hela ÖBO:s bestånd och bör minskas avsevärt. En miljöåtgärd som planeras är att återanvända kvarterets energi i ett lokalt värmesystem. Förnyelsebar energi ska produceras och energiförbrukningen mer än halveras. En bättre infrastruktur med nya gator och cykelvägar ska underlätta för miljövänliga transportalternativ. Grönområdenas kvalitet, möjligheter till rekreation och plats för spontan lek och rörelse ska förbättras i kvarteret. Den fysiska miljön ska därigenom upplevas ännu grönare och mer trivsam och hyresgästerna ska, efter projektets avslut, också känna att de genom sitt boende i kvarteret bidrar till en hållbar utveckling både i ett litet och i ett större perspektiv.”

Miljonprogramsområden förknippas ofta med betong och höga hus – en onyanserad bild som definitivt inte stämmer på Vivalla.  ”Vi som bodde här förr” är namnet på en utställning som arbetades fram av boende i området på initiativ av en konstnär inom ramen för Mitt Gröna Kvarter och som ställdes ut i Vivalla centrum under maj månad 2011. Den visar hur stadsdelens gröna identitet en gång var starkt förknippad med jordbruk, frukt- och grönsaksodlingar.  Buskar och träd invid de i huvudsak låga, radhusliknande hyreshusen vittnar idag om väl bevarad grönska.  Det kan därför tyckas paradoxalt när ÖBO genom Mitt Gröna Kvarter vid projektets initiering sade att man ville göra Vivalla ”ännu grönare och mer trivsamt”, detta samtidigt som man ville förtäta stadsdelen med nya punkt- och radhus. I synnerhet de som bott länge i området befarade att förnyelsen snarare skulle göra området mindre grönt!

Skenbar paradox

”Mitt Gröna Kvarter” framstod under projektperioden som en slagkraftig paroll utåt för vad ÖBO vill skapa och fick nationell genklang i det arbete som drogs igång under hållbarhetsflagg. En rubrik i den regionala dagstidningen Nerikes Allehanda proklamerar rentav: ”Vivalla ska bli grönare” (Nerikes Allehanda 1 november 2011). För människor som bott länge i Vivalla och känner en stark identitet med stadsdelen kan sådana formuleringar uppfattas som okunniga och okänsliga, i synnerhet som några av arkitektförslagen syftade till förtätning av grönskande gårdsmiljöer.  Men som citatet ovan visar syftar ”grönt” på så mycket mer: drift och förvaltning av bostäder, lägre förbrukning av vatten och värme, produktion av förnybar energi, minskad energiförbrukning, miljövänliga transportvägar, och ytor för rekreation och spontan lek. Kort sagt, ”grönt” får här stå som ett samlingsnamn för ”hållbart” i bred eko-teknologisk och delvis också social mening. På så vis blir paradoxen delvis skenbar: när ÖBO först sade att man ville göra området grönare så var det inte i bokstavlig mening och handlade inte om biologisk mångfald.

Våtmark med mångfald

Biologisk mångfald som en specifik komponent i ”det gröna” sägs det nästan ingenting om i de projektbeskrivningar och intervjuer som varit källor till våra studier. Ändå har värdet en plats i kommunal politik – i synnerhet på ekosystemnivå kan biologisk mångfald anas som en komponent i flera kommuners planering och politik (se till exempel Elander et al. 2005, med Göteborg, Malmö, Stockholm och Örebro som exempel).

Om vi håller oss kvar på stadsdelsnivån kan vi se att Örebro kommun i Vivallas omedelbara närhet har skapat en våtmark (Boglundsängen) i anslutning till Lillån som rinner från sjön Lången vidare ut i Hjälmaren. Runt området finns en lättill-gänglig gång- och cykelväg. Förutom sjöfåglar kan den biologiska mångfalden symboliseras av betande får och kor i kommunal ägo.  På promenadavstånd ligger Mitt Gröna Kvarter, som nu bytt namn till Kvarteret Hjärstaskogen. Namnet syftar på den smala remsa skog som skiljer den rikt mångkulturella stadsdelen Vivalla från det äldre villaområdet Hjärsta med en etniskt mer homogen och ekonomiskt välbeställd befolkning. Kommunens tidigare förslag att bygga en stor bollhall i en del av skogen har fallit och namnet Hjärstaskogen får därmed symbolisera både ”boende nära natur” och ”Det Nya Vivalla” med ett delvis annat utbud av upplåtelseformer och kanske även någon annorlunda social sammansättning.

Planering kräver samarbete

Våtmarksområdet vid Boglundsängen är ett tydligt uttryck från den politiska ledningen i Örebro att tillämpa ett brett landskapsperspektiv med positiva effekter såväl på den biologiska mångfalden i naturvetenskaplig mening som för ekosystemtjänster i form av medborgarnas rekreation och välbefinnande. Stränderna längs Svartån som rinner genom staden i riktning mot Hjälmaren med Oset och Rynningeviken har dessutom fogats in i en genomtänkt strategi kallad ”Å-staden Örebro”, med flankerande gång- och cykelstigar samt parker och andra rekreationsytor med tillgänglighet för både kommuninvånare och besökare.

På stadsdelsnivå kan ÖBO:s uttalade vilja att ”göra Vivalla ännu grönare”, trots förtätningsambitioner, ses som mindre paradoxal om man tänker på den dubbla innebörd företaget lägger i begreppet ”grönt”, det vill säga både som ”naturlig grönska” och hållbar utveckling med tonvikt på energisparande och klimatmål.

När ”förtätning” och ”den kompakta staden” blivit slagord för urban planering och politik, framstår det som särskilt angeläget att slå vakt om och vidareutveckla de naturligt gröna stråk (inklusive öppna vatten) som ännu finns kvar i landets tätorter.

Att förena till synes svårförenliga värden som ”förtätning” och ”biologisk mångfald” kräver överblick, ömsesidig respekt och samarbete mellan olika sektorer i kommunal planering och politik.