Under hösten kom den sjätte och sista delen i bokverket om nybyggarliv i västra delen av Vilhelmina socken författad av Rolf Kjellström. Bokverket (2012–2016) är en samutgivning mellan författaren, CBM och Kungl. Gustav Adolfsakademien för svensk folkkultur, och syftet har varit att belysa livet och naturresursanvändningen inom nybyggarkulturen i södra Lappland. Nybyggarna kom till dessa områden i början av 1800-talet och tog vara på de lokala resurserna. Kjellström har på över elva hundra sidor, med ingående berättelser och många illustrationer, skildrat jakt, fångst, fiske, jordbruk, djurskötsel, slöjd, insamling av växter och bär, och mycket mer. Det handlar om en faktamässigt späckad text som skildrar ett geografiskt avgränsat område och som då och då bryts av med otroliga personliga berättelser framförda av de människor som växte upp långt borta från det övriga samhället. Nybyggarkulturen i den här delen av Sverige sägas ha fortgått fram till mitten av 1900-talet. En värld som är tämligen okänd och mycket avlägsen för de flesta svenskar idag.

En livländsk båtflykting slog sig ner som präst i Norrköping i början av 1700-talet, startade tryckeriet som blev Norrköpings tidningar och gav ut den mest omfattande hushållsboken i Sverige i två volymer. Nu kommer hushållsboken av Reinerus Reineri Broocman i kommenterat nytryck genom ett samarbete mellan CBM, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien och Michaelisgillet. Den nya utgåvan av En fulständig Swensk Hus- Hålds-bok, med undertiteln En handbok i gårds- och hushållsskiötsel i vid mening från 1700-talets första hälft samt Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare , är nästan 1200 sidor lång och i två band, varav ungefär 750 sidor utgörs av Broocmans hushållsböcker i original (men vi slipper frakturstilen). Därefter följer register och förklaringar till texten samt åtta nyskrivna kapitel som belyser Broocmans liv, hans tid och dess bero – ende av naturbruket. I Broocmans beskrivning av ett samtida lantbruk inkluderades naturresurserna och jordbruk, boskap, jakt och fiske i ett brett svep, men också bergsbruk och smideskonst. Därmed får man en ingående inblick i driften av ett stor – gods under första hälften av 1700-talet – åtminstone teoretiskt, både för vår del och i Broocmans önskedröm.

Det finns tydliga likheter mellan nordöstra Asien och Europa i klimat och geologi. När det gäller kulturlandskapen är de ursprungliga villkoren lik – artade, men det finns viktiga skillnader i hur de har utvecklats. Hur kan detta förklaras? I varje försök att göra detta måste historiska och biologiska aspekter integreras. Men att kombinera historia och biologi är fort – farande ovanligt. Historiker och arkeologer har haft s ina prioriteringar, biologer har haft andra. Författarna till denna bok argumenterar för en integration. Biologen kan sedan tolka själva landskapet genom dess historia. Historikern kan delvis förklara tidigare utveckling, till exempel i markanvändningen, genom biologiska fakta. Ett annat starkt skäl att skriva boken har varit att vi har ett allt större kommersiellt och vetenskapligt utbyte med främst Kina och Japan. Studenter, forskare och näringslivsfolk behöver kunna något om varandras landskapsutveckling för att förstå likheter och skillnader. Ingvar Backéus och Urban Emanuelsson är biologer med intresse även i historien. De har skrivit boken och tagit de flesta av bilderna. Akvarellmålaren Maria Petersson har skickligt hjälpt författarna att förklara många aspekter som bättre beskrivs i bilder än i ord. Hon har också passerat genregränserna genom att presentera vetenskapliga diagram i en vacker konstnärlig form. Boken fokuserar geografiskt på nordöstra Asiens jordbrukslandskap (Japan, Korea, Mongoliet, norra Kina och ryska Fjärran östern), och är en jämförelse med Europas landskap och landskapsutveckling.