TEMA: CBMSvenska Malaisefälleprojektet (SMTP) är Svenska artprojektets största inventering. Det har blivit omskrivit i över 100 tidningsartiklar och mängder med radioinslag har sänts om projektet. Även TV-bolagen har visat stort intresse och rapporterat vid ett tiotal tillfällen. Vad är det som väcker mediernas stora intresse och vad är det som intresserar den breda allmänheten så?
S-O-Ute

Sven-Olof Ulefors, en av Svenska Malaisefälleprojektets sanna hjältar som dessutom har hittat flera hundra nya arter puckelflugor i det insamlade materialet. Foto: Dave Karlsson

Målet med SMTP är att försöka få en uppfattning om vilka och hur många insektsarter som förekommer Sverige. Framförallt ska små myggor, flugor och steklar prioriteras i sökandet efter för landet nya eller för vetenskapen okända arter. Detta eftersom det var uppenbart att det var bland dessa grupper som de stora kunskapsluckorna fanns. Det stod tidigt klart att den enda rimliga insamlingsmetoden av insekter vid en storskalig inventering av detta slag är att använda sig av s.k. Malaisefällor. Fördelen med dessa passiva fällor är att de kan sättas upp i stort sett var som helst. Fällan är en tältliknande konstruktion av insektsnät med en mittvägg och ett snedställt tak som lutar både åt sidorna och i längdriktningen. Insekter som flyger mot mittväggen söker sig uppåt, mot fällans tak, och genom en öppning längst upp faller de ned i en fångstburk. Fällorna är mycket effektiva och det är rimligt att tro att SMTP kommer att kunna samla in runt 60 % av den svenska insektsartstocken.

Över 100 volontärer har under tre års tid arbetat med att sköta Svenska Malaisefälleprojektets över 70 fällor som stått utspridda i alla upptänkliga miljöer över hela fäderneslandet, från skånska sydkusten i söder till Abisko och Nuoljas kalfjäll i norr. Volontärerna är i sanning projektets stora hjältar och har utgjort själva ryggraden i SMTP och utan dem skulle projektet stått sig slätt. Under de tre fältåren, som motsvarar nästan 200 insamlingsår, har fällorna genererat nästintill 2 000 fällprover innehållandes uppskattningsvis omkring 40 miljoner insekter.

Redan projektets första (preliminära) resultat har väckt stort intresse och det är kanske inte så märkligt eftersom när endast 2 % av de insamlade insekterna är artbestämda (17 % är ordningssorterat) har ca 1 000 nya arter för landet konstaterats. Omkring hälften av dessa var dessutom tidigare okända för vetenskapen. Siffrorna är så pass uppseendeväckande att de skapade stora rubriker när de först presenterades och till och med hamnade på Aftonbladets löpsedel den 11 oktober 2006.

 

När Svenska artprojektet startades upp 2001 räknade man den svenska artstocken till strax över 50 000 arter. Ungefär hälften av dessa var insekter. Men vissa estimeringar pekar på att det bara bland de svenska steklarna kan finnas 5 000 nya arter att finna i vårt avlånga land. Det är troligt att nästan alla primärkonsumenter (= i princip vegetarianer, t. ex. fjärilslarver) är värd åt åtminstone någon parasit. Många av dessa primärkonsumenter kan ha upp till tio eller fler parasitstekelarter eller parasitflugarter kopplade till sig. Om vi då tänker på att det är påträffat ca 2 700 fjärilsarter i Sverige, ca 4 800 skalbaggsarter och mängder med växtsteklar, sländor, skinnbaggar och andra insekter som nästan var och en alltså hyser åtminstone en parasitoidiskt levande art så är det lätt att förstå att gruppen parasitsteklar måste vara enormt artrik. Lägg där till alla hyperparasitoider, alltså parasitsteklar som parasiterar t. ex. fjärilslarver som redan är parasiterade. Sedan har vi tertiärparasitoiderna som bara parasiterar på hyperparasitoiderna. I ljuset av detta ter det sig självklart att det måste förekomma fler än de drygt 6 000 parasitstekelarter i Sverige som vi vet om idag.

Man kan verkligen fråga sig om hur det kommer sig att vi år 2007 och i Linnés hemland Sverige kan hitta så många nya arter. Ända sedan den stora mästarens tid  har det ju samlats in betydande mängder insekter i Sverige, men aldrig någonsin i sådana här antal och aldrig någonsin där målet varit att artbestämma ALLT det insamlade materialet. Som regel har det bara varit fjärilar och/eller skalbaggar, ibland till och med bara specifika arter, som omhändertagits och bestämts i proverna. Ofta har små och oansenliga insekter såsom vissa myggor, flugor och steklar försummats. Det är också bland dessa som projektets mest uppseendeväckande resultat går att finna.

Projektledningens absoluta målsättning är att få allt det insamlade materialet uppsorterat och artbestämt. Detta kommer att ta tid, men när sorteringsarbetet slutligen är avklarat har vi skapat en enorm resursbank för framtida entomologisk forskning och då inte bara för taxonomiska och morfologiska studier. Projektet kommer kunna ligga till grund för en mängd olika uppföljningsprojekt där endast fantasin sätter gränserna.