Bladmögel är en av de vanligaste sjukdomarna som potatis i både kommersiell och hobbyba­serad odling råkar ut för. Det är en sjukdom som orsakas av algsvampen Phytophthora infes­tans, och sprids både med luftburna sporer och med markburen smitta. För den kommersiella odlingen kan det betyda stora skördebortfall och variation i skördarna. Därför sprutas potatisen i konventionell odling med fungicid (svampdö­dande medel) så ofta som varje vecka. Ungefär en femtedel av den totala mängden fungicid som årligen används i Sverige sprutas på potatis.

Ett av Erik Andreassons forskningsprojekt handlar om potatisbladmögel och potatissorten King Edward, som är en av de absolut vanli­gaste potatissorterna i Sverige i kommersiell odling. För att få en potatis som är resistent mot bladmögel, kombinerar Erik och hans kollegor tre olika gener av resistens och sätter in dem i potatisen med hjälp av genteknik. De resistenta generna kommer från vildpotatis, som ofta har en hög motståndskraft mot sjukdomar, men är oätliga.

Eftersom sjukdomen ständigt förändrar sig och anpassar sig till det motstånd den stöter på, betyder en resistensgen sällan ett varaktig skydd – efter en tid har bladmöglet hittat ett nytt sätt att komma runt försvaret. Men tre resistensgener i kombination ger ett så gott som fullgott skydd över en lång tid, berättar Erik Andreasson.

– Det är svårt att med vanlig växtförädling få fram denna kombination av resistensgener. Att korsa fram en ny sort som har de egenskaper man behöver kan ta många generationer. Finessen med den teknik vi använder är att vi kan ta en potatis­sort som är vanlig, och anpassa den i en relativt kort process, säger han.

Han menar också att denna teknik skulle kunna ha stor betydelse för ekologisk odling av potatis, där man inte använder fungicider.

– Man skulle kunna ta upp en hel del äldre sorter i odling, som ofta är mer känsliga för bladmögel, och ge dem resistens genom genetisk modifiering. På så sätt skulle vi få en större genetisk mångfald bland våra sorter i odlingen, säger han. Även nya sorter är naturligtvis också intressanta att arbeta med.

Men hur är det nu med risker i samband med genmodifierade växter? Lagstiftningen i Europa är restriktiv och implementeringen är mycket svåröverskådlig, och väldigt få genmodifierade växter blir godkända för kommersiell användning. Vissa hävdar att det är med rätta, på grund av olika slags risker. Erik ser inte några problem med själva tekniken, och påpekar att det finns konsensus om detta inom forskare inom fältet. Tvärtom mot vad många befarar, menar han, är detta ett sätt att öka genpoolen i en odlad gröda. Dessutom betyder en sjukdomsresistent potatissort att mycket mindre kemiska bekämpningsmedel hamnar i naturen, eftersom behovet av besprutning minskar. Det handlar om hur man använder tekniken, inte tekni­ken i sig menar han:

– Man kan ju med genteknik förädla fram sorter som inte är bra produkter, men det kan man också göra med många andra tekniker. Ett argument som ofta framförs mot genteknik är rädslan för att de modifierade växterna sprider sig i naturen och däri­genom orsakar skada. Men det finns en vetenskap­lig konsensus bland forskare att genteknik i sig inte innebär någon större risk på detta sätt, jämfört med annan typ av växtförädling. Just med potatis finns det inga några vilda sorter i Sverige som våra sorter kan korsa sig med.

I ljuset av detta är Erik Andreasson och hans kollegor frustrerade av att det är så hårda regler kring genmodifierade växter i Europa, som i prin­cip omöjliggör kommersialisering av de växtsorter de forskar fram, och som enligt dem skulle kunna bidra till biologisk mångfald och till minskad användning av bekämpningsmedel.

Forskarna märker av ett stort intresse från branschen – det är ju, som Erik påpekar, ingen som vill bespruta sin gröda i onödan. Han efterly­ser en teknikneutral lagstiftning som reglerar alla nya produkter.

I år har Erik Andreasson och hans forskar­grupp gjort fältförsök för första gången med den modifierade King Edward. Det var väldigt tydliga resultat i labbet, och fältförsöksodlingarna i Bor­geby i Skåne visar en i princip total resistens mot bladmögel.