I Nagoya presenterades resultatet av TEEB-studien (The Economics of Ecosystems and Biodiversity) som syftar till att uppskatta kostnaderna för förlusten av biologisk mångfald i ett globalt perspektiv och jämföra dessa med vad det skulle kosta att bevara och nyttja biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Kort sagt: vad är kostnaden totalt för samhället att skjuta på alla åtgärder och låta utdöende och ekosystemdegradering fortsätta?
För att människan, samhällen, företag och enskilda ska förstå och handla på ett hållbart, effektivt och optimalt sätt inom de ramar för ekonomi och samhälle som människan etablerat är det nödvändigt att tillämpa ekonomiska värderingsmodeller och resonemang även på ”livet”. Som läget är nu konsumerar mänskligheten, över 30 % mer än jorden har förmåga att leverera (Global Footprint Network 2009). Ohållbart!
Naturens värden blir synliga
Efter fyra mycket intensiva år presenterade den vetenskapligt sammansatta TEEB-gruppen under ledning av Pavan Sukhdev slutresultaten vid flera olika seminarier i Nagoya. Hänvisningar till studien och tillämpning av resultaten ingår nu i strategiska planen för CBD. Länderna har bland annat åtagit sig att till år 2020 ha verkat för att värdet av naturkapitalet ska vara infört i nationalräkenskaperna. Det betyder att bruttonationalprodukten får en annan utformning och att statsbudgeten tar hänsyn till värdet av och påverkan på naturkapitalet.
Efter beslutet i Nagoya blir det nu allt tydligare att de länder som finner störst intresse och förmåga att omsätta resultaten i handling är stora länder som Brasilien och Indien, men även Sydkorea, Senegal och Sydafrika.
För att förstå skälet till att dessa länder tidigt tagit till sig resultatet och ser nyttan är det nödvändigt att först titta på vad det är som värderas och varför. Det är inte det ekonomiska värdet av den enskilda blomman, inte heller värdet av en vacker utsikt eller vattenkvalitet i sig som är i centrum. Det handlar istället om värdering av de livsuppehållande funktioner som en fungerade väv av växter, djur, organiskt material, naturtyper och landskap, hav och vatten, ständigt levererar till dagens samhällen och länder: ekosystemtjänsterna.
Dyra ersättningslösningar
På norra halvklotet har vi kommit långt i vår isolering från naturen genom att vi ersatt många av naturens funktioner med repliker. Ett exempel är hårdgjorda ytor som översvämningsskydd längs floder i Centraleuropa istället för våtmarker som tidigare modererade flödet. Odlingsbar mark eller ytor för bosättningar har därmed skapats, men vid förändrat klimat eller bara vid något mer flöde än normalt uppkommer stora kostnader för att skydda och reparera skador av onormala flöden. Hittills har samhället accepterat dessa kostnader, men någonstans går gränsen för vad som är lönsamt.
Det är här länderna i Syd har insett att det ligger stort värde i att omgående utveckla metoderna för att ta in värdet av naturens tjänster, ekosystemtjänsterna, så snabbt som möjligt i utformning av politik och beslutsunderlag. Dessa länder har en rikare biologisk mångfald, mer oexploaterade naturresurser och miljontals medborgare som idag lever direkt av vad naturen levererar och som omedelbart skulle kastas in i en ohållbar situation om deras möjligheter att hämta mat, vatten, naturläkemedel direkt från fungerande ekosystem försvann. Att utforma samhällssystemet med hänsyn till värdet av ekosystemtjänsterna, att leva än mer i harmoni med naturen, ger dessa länder ett bra utgångsläge för att vidareutveckla ekonomin, fatta investeringsbeslut och konkurera på världsmarknaden.
Övriga länder, inklusive Sverige, bör nu i enlighet med besluten i Nagoya göra motsvarande ansträngningar att identifiera vägar framåt för att integrera TEEB-resultaten i sin ekonomi. Att avvakta leder enbart till att stora omställningskostnader för samhället skjuts över på kommande generationer. Privata företag missar goda affärsmöjligheter och företag löper även risken att de ekosystemtjänster som idag utgör grunden för en verksamhet eroderas och försvinner.
Arbetet har börjat
Länderna som deltog i partsmötet ska nu genomföra besluten men det inte nödvändigt att invänta regeringsbeslut för att delar av besluten i Nagoya ska förverkligas. Redan i januari 2011 hölls t.ex. två internationella möten, initierade dels av CBD-sekretariatet, dels av ICLEI (International Council for Local Environmental Initiatives, www.iclei.org) för att påskynda genomförandet av beslutet om Plan of Action on Subnational Governments, Cities and Other Local Authorities for Biodiversity. Här vidareutvecklas det pågående samarbetet mellan ett antal större städer i världen där ledande beslutsfattare identifierat resultaten i TEEB-studien som centrala för städernas fortlevnad.
Den urbana miljön med dess olika typer av ekosystem är och kommer att vara den miljö där merparten av mänskligheten lever. För att erhålla och vidmakthålla de ekosystemtjänster som utvecklats i staden och för att se fördelar med ett hållbart nyttjande ur ett ekonomiskt perspektiv kommer bland annat URBIS, the Urban Biosphere Network, som är ett gemensamt initiativ mellan UNESCO och Stockholm Resilience Centre, att länka vetenskap med policy för att stärka förvaltningen av urbana landskap. Professor Thomas Elmqvist leder arbetet och har utarbetat en modell för hur städer kan välja att arbeta för att uppfylla både den planen för städer och delar av hela den strategiska planen för CBD.
Departementsrådet Åsa Norrman, ledde den 20 man starka tjänstemannadelegationen i Nagoya. Hon arbetar sedan årsskiftet med konsult- och rådgivingsverksamhet