Norna. Foto: Orchi,Wikimedia commons

Norna är en symbolväxt i vårt land. Den lilla orkidén ses som sinnebilden för den orörda, nordliga barrskogen. Arten förekommer sällsynt från norra Hälsingland till Norrbotten. Norna är rödlistad i
Sverige och placerad i kategorin missgynnad. Ett resonemang kring norna kan kanske bilda grund för svar på frågan om utmarkens betydelse för agrarhistoria och biologisk mångfald.

En betesgynnad orkidé?

I skogen norr om Ljungan vid Ånge i Medelpad har norna en stabil förekomst. Det är en gammal, övergiven fäbodskog som tidigare har nyttjats för fritt skogsbete. Trampande och betande kreatur har påverkat mark och växtlighet. Rensning och bränning har skett i skogen för att få bättre bete och husbehovshuggning av brännved har hållit trädbestånden luckiga och ljusöppna.

Jag påstår att Norna är en betesgynnad art, som i skogar utan naturligt högt pH-värde är starkt betesberoende. Påstående om betesberoende grundas på att fäbodbruket i området varit omfattande och dokumenterat sedan medeltiden. Tama betesdjur ger de störningar i markskiktet som gynnar nornans föryngring. Andra betande djur som älg, hjort och rådjur, ger inte samma slags störning. Dessutom har upprepade betesbränningar och ständig plockhuggning i skogen gett ett för nornan lämpligt lokalklimat. Trampande och betande kreatur underlättar för de små fröna att komma i kontakt med en bra grobädd.

Dessutom kräver groddplantan ganska snabb kontakt med en lämplig svamp att bilda mykorrhiza med. På egen hand lär den inte klara sitt näringsupptag. Det finns indicier som talar för att värdsvamparna i sin tur är beroende av multnande ved. Allmänt gäller för orkidéer att de samverkar med rötsvampar ur gruppen basidiomyceter. Ved eller halvförmultnat material i jorden bryts ner av svampen, som levererar både mineralämnen och socker till sin värdväxt.

Kopplade faktorer

Nu står vi inför nya frågor. Vad kräver humlan som pollinerar nornan av sitt livsrum? Orkidéer har ofta etablerat exklusiva samarbeten med sina pollinatörer, och nornan är inget undantag. En bra miljö för pollinatören är därför avgörande också för nornans överlevnad. Det behövs gott om blåbär för att klara barnavården då samhället etableras på våren. Och har nornan några ytterligare krav? Resonemanget kan fortsätta. Varje art har en mängd beroenden av andra arter och anpassningar till dem. Det är dessa integreringar, som bildar ekosystem. Det är de upprepade störningarna som bidrar till stabiliteten i systemen. Varje rubbning av störningarna leder till mer eller mindre stora omställningar för arternas förmåga att fortleva.

Människan en nyckelfaktor

Med viss rätt, om man utgår från den historiska markanvändningen i skogen norr om Ljungan vid Ånge, kan man påstå att den för nornan gynnsamma miljön har formats och bibehållits tack vare mänskliga aktiviteter. De bästa förutsättningarna för att bibehålla ett sådant områdes historiska biologiska mångfald finns så länge störningar i form av traditionellt fäbodbete kan fortsätta. Nu när fritt skogsbete i stor omfattning har förlorat sin gamla betydelse i jordbruket måste andra alternativ diskuteras. Motsvarande resonemang och ställningstaganden behövs för alla arter man vill gynna. Och alltid måste man beakta sidoeffekter. Men ensidigt gynnande av en art kan också ha förödande effekt på dess tidigare följeslagare i ett av hävd balanserat ekosystem.