I Västra Götalands län arbetar konsulter fram ett förslag i samråd med länsstyrelsens naturvårdshandläg– gare i våtmarksfrågor och den berörda kommunen. Värdefulla våtmarker klassade enligt våtmarksinventeringen (VMI) undantas alltid från kalkning. Sedan görs en bedömning i det enskilda fallet om våtmarkernas värde i förhållande till naturvärdena i vattenmiljön.
Vindavdrift ger oönskade effekter
Den stora fördelen med våtmarkskalkning är att den spridda kalken transporteras ut i en jämnare takt än vid direkt ytvattenkalkning. Omkalkning sker normalt varje år på våtmarksytorna. Spridningen ger förutom vegetationsförändringar på våtmarker oönskade effekter i form av vindavdrift av kalk till kringliggande områden. Denna vindavdrift är inte alltför sällan ända upp till 35–62 % av den totala vikten vid användning av vanligt finmalt mjöl (0–0,2 mm) Vindavdriften är inte bara negativ för omkringliggande områden, den försämrar dessutom kalkningens effektivitet både kemiskt och ekonomiskt.
Större precision med nya kalkprodukter
Successivt sker idag en övergång till icke dammande kalkprodukter, såsom granulerad kalk, grovkalk eller s.k. slurry (fuktad kalk). Påverkan på den kalkade ytan blir förmodligen densamma, men vindavdriften minskar betydligt, vid granulspridning är den försumbar.
Liten andel kalkade våtmarker
Andelen kalkade våtmarker är mycket liten. I Västra Götaland, där våtmarkskalkningen är omfattande, kalkas för närvarande totalt 1 726 hektar. Ytorna är små och motsvarar inte mer än 0,7 % av den totala våtmarksarealen i länet. Av våtmarker lämpliga för kalkning, dvs. kärr, blandmyr och limnogena våtmarker, kalkas uppskattningsvis några få procent av arealen.
Gynnar inte bara fisk
Att Peter Blomkvist ( i förra numret av Biodiverse) påstår att kalkningen gynnar fisk är riktigt. Fiskar simmar normalt i vatten, och en avgiftning av vattenmiljön har en positiv effekt på bl.a. fisk. Men kalkningen har också en positiv effekt på andra organismer. I de flesta av länets våtmarkskalkade vattensystem förekommer skyddsvärda arter som flodkräfta, flodpärlmussla, lax eller vandrande öringbestånd. Dessa bestånd har bedömts ha ett högre bevarandevärde än floran på de våtmarker som kalkas.
Begränsade resurser
Givetvis syftar kalkningen till att bevara all biologisk mångfald i aktuellt vattenområde, men med begränsade resurser för uppföljning tvingas man att koncentrera målsättningarna till vissa organismgrupper. Förutom målsättningen att bevara fiskfauna, flodkräfta och flodpärlmussla finns också i de flesta vattendrag ett generellt mål att bottenfaunan inte skall uppvisa försurningspåverkan.
Effekten av kalk undersöks
Vanligast förekommande biologiska kalkeffektundersökningar i Västra Götaland är elfiske, kontroll av bottenfauna i rinnande vatten, provfiske efter flodkräfta, nätprovfiske och kontroll av flodpärlmusslebestånd. Att utvidga uppföljningen till andra grupper, t.ex. fytoplankton (växtplankton) och makrovegetation (växter stora nog att ses med blotta ögat) är intressant, men innan dessa undersökningar kan tillämpas i större skala måste mätbara mål och kopplingen till kalkning/försurning utredas närmare.