Sedan 1999 har Sverige haft nationella miljömål som är beslutade av riksdagen. De följs upp årligen och vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering som beskriver hur förutsättningarna att nå miljömålen ser ut och vad som behöver göras för att vi ska närma oss målen. Den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålen visar att vi bara kommer att nå ett av de sexton miljökvalitetsmålen till år 2020. Utvecklingen i miljön är positiv när det gäller bland annat luftkvalitet och försurning. Men på andra viktiga områden, bland annat ekosystemens återhämtning och bevarandet av biologisk mångfald, går utvecklingen åt fel håll.

Åtgärder hänger ihop

I den fördjupade utvärderingen lyfter Naturvårdsverket fram klimatförändringarna och utarmningen av den biologiska mångfalden som de frågor som behöver prioriteras i miljöpolitiken under de kommande åren. Det finns flera starka skäl till detta. Utvecklingen i miljötillståndet är negativ för båda dessa områden såväl globalt som nationellt, vilket riskerar att orsaka irreversibla skador både på miljön och människors välfärd. Båda områdena påverkar möjligheterna att nå de flesta av de övriga miljömålen. Utarmningen av biologisk mångfald förstärks dessutom av klimatförändringarna samtidigt som en utveckling av livskraftiga ekosystem är viktig för att stå emot effekterna av klimatförändringarna. För att bromsa den negativa utvecklingen krävs en snabb omställning av samhället, inte minst behöver våra konsumtionsmönster och produktionsprocesser förändras.

Eu-politiken viktig

Globalt är tillståndet för den biologiska mångfalden allvarligt. Inom EU och i det internationella samarbetet behöver Sverige agera för en ökad takt i genomförandet av bland annat konventionen om biologisk mångfald. FN:s nuvarande strategiska plan för biologisk mångfald går ut 2020. Det är viktigt att de nya mål som ska tas fram blir ambitiösa och kunskapsbaserade. Sverige bör också verka för att EU:s fiske- och jordbrukspolitik i högre grad används för att uppnå de mål som finns för EU:s miljöpolitik. Naturvårdsverket anser att EU:s olika stöd- och ersättningsformer som till exempel landsbygdsprogrammet, fiskefonden, regionala utvecklingsfonden och LIFE ska stödja arbetet med ekosystemansatsen och en grön infrastruktur.

Minska global påverkan

Vi behöver också bli mer medvetna om hur konsumtionen i Sverige påverkar miljön i andra länder. Idag bidrar till exempel vår svenska konsumtion av kött och palmolja till avskogning med flera tusen hektar per år i Latinamerika, Sydostasien och Afrika. Metodiken för att mäta den konsumtionsrelaterade miljöpåverkan har utvecklats betydligt under de senaste åren och nu finns underlag för att mäta flera aspekter med tillräcklig noggrannhet. Det krävs fortsatt arbete för att utveckla indikatorer och säkerställa dataförsörjning, särskilt för andra påverkanskategorier än klimat. Sverige har ett ansvar för de miljöproblem vår konsumtion skapar, oavsett var i världen de uppstår. Naturvårdsverket ser det som en angelägen uppgift att ta fram strategier för hur Sverige snabbt kan minska klimat- och miljöpåverkan i andra länder orsakade av vår konsumtion.

På det nationella planet behöver vi också öka takten i arbetet för att nå de svenska miljömålen. Genom att göra det bidrar vi också till Sveriges implementering av de globala hållbarhetsmålen. Regeringen har tydligt uttalat att Sverige ska vara ledande i genomförandet av de globala målen och att miljömålen utgör Sveriges sätt att uppnå hållbarhetsmålens ekologiska dimension på det nationella planet.

Satsa på grön infrastruktur

För att minska utarmningen av biologisk mångfald i Sverige behöver de ekologiska sammanhangen i landskapet och den gröna infrastrukturen stärkas. Många goda insatser görs redan men ännu mer behöver göras. Ett stort problem för att upprätthålla den biologiska mångfalden är fragmenteringen av landskapet. De ekologiska sammanhangen i landskapet, konnektiviteten, behöver stärkas i jordbrukslandskapet, skogen och den bebyggda miljön. Under de senaste åren har flera nationella myndigheter och länsstyrelserna tagit fram underlag och utarbetat planer för grön infrastruktur i landskapet. Det krävs stora insatser framöver för att realisera dessa planer i alla delar av landet, i såväl tätbebyggd miljö som i jord- och skogsbrukslandskapet.

Skogsbruket kan göra mycket för att stärka konnektiviteten, artsammansättningen och den genetiska mångfalden genom att i högre grad använda skogsbruksmetoder som inte kallägger marken. Det är dock viktigt att miljöhänsyn tas även i områden som brukas med hyggesfria metoder. En ökad användning av lämpliga hyggesfria metoder i skogsbruket skulle också kunna stärka de sociala och kulturhistoriska värdena i skogen, öka kolbindningen och minska försurningen.

Ökat ansvar från staten

Den offentliga sektorn behöver vara ett gott föredöme genom att ta ett ökat ansvar för sin egen miljöpåverkan, bland annat som markägare. Staten, direkt och genom sina företag, är idag Sveriges största markägare med stora arealer produktiv skogsmark. Naturvårdsverket anser att den offentligt ägda skogen ska förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt. I den fördjupade utvärderingen har vi också föreslagit att produktionsskog från Sveaskog bör användas som ersättningsmark för att byta mot värdefulla områden som behöver skyddas.

Läs mer:

På webbplatsen sverigesmiljömål.se finns samtliga rapporter från den fördjupade utvärderingen att ladda ner.