Arbetet organiseras som ett gemensamt projekt mellan de fem myndigheterna med en gemensam styrgrupp. Varje myndighet har var sin projektledare som samordnar arbetet mellan myndigheterna. Även länsstyrelserna kommer att ha en roll. Arbetet med de sektorsvisa artiklarna i förordningen kommer att ske i samverkan mellan myndigheterna och i dialog med intressenter. De tvärgående processerna (kommunikation/delaktighet, konsekvensanalys, miljöbedömning, juridiska analyser) ansvarar Naturvårdsverket för. I alla delar bemannas arbetsgrupper av medarbetare från flera av myndigheterna.
Inledande analyser handlar om att identifiera vilka områden som behöver fokus utifrån nuvarande kunskapsläge och identifierade behov. Arbetet kan delvis bygga på tidigare analyser gjorda i samband med myndigheternas arbete med nationella utfästelser under EU:s biodiversitetsstrategi, men även på Naturvårdsverkets utkast till nationell strategi och handlingsplan för att nå CBD-ramverkets mål. Tidigare och pågående rapporteringar om arter och naturtyper under artikel 17 i EU:s livsmiljödirektiv kan också användas, liksom den fördjupade utvärderingen av miljömålen, och den nationella handlingsplanen PAF (Prioritized Action Framework, prioriterad åtgärdsplan för Natura 2000). Kunskapsluckor behöver också identifieras för framtida analyser.
I nästa steg kvantifieras och konkretiseras åtgärder, vilket inkluderar analys och konsekvensutredning av olika alternativ inom temaområdena terrestra och marina ekosystem, vattendrag och svämplan, urbana ekosystem, pollinatörer, jordbruks- och skogsekosystem. Arbetet kommer att ske i samverkan med många aktörer.
Samverkan och transparens
EU-förordningen anger att medlemsstaterna ska säkerställa att framtagandet av restaureringsplanen sker öppet, transparent, inkluderande och ändamålsenligt. Allmänheten, inbegripet alla berörda parter, ska i ett tidigt skede få effektiva möjligheter att delta i utarbetandet.
Baserat på en intressentanalys kommer lokala och regionala myndigheter, markägare och markanvändare samt deras sammanslutningar, organisationer i det civila samhället, näringslivet, forsknings- och utbildningsinstitutioner, jordbrukare, fiskare och skogsbrukare genom sina organisationer, investerare samt andra berörda parter och allmänheten involveras i olika grad. Vi kommer att genomföra en samverkansprocess där medborgare, organisationer, näringslivet och myndigheter deltar. Initialt vill vi lyssna på olika aktörers inspel för att sedan diskutera utkast av planen i grupper med intressenter.
Enligt konsekvensutredningsförordningen (SFS 2024:183) behöver vi säkerställa att förslag och ändringar är välavvägda och välmotiverade samt att processen är transparent. Konsekvensutredningen behöver göras tidigt i processen och genomsyra alla faser i arbetet med den nationella restaureringsplanen. Inte minst i denna del av arbetet blir samverkan med berörda aktörer viktig.
Vi ska uppskatta och beskriva finansieringsbehovet. Finansieringsfrågan är viktig att lösa för att kunna uppnå de restaureringsmål och fullgöra de skyldigheter som anges i förordningen. Finansieringsmöjligheter och -mekanismer behöver undersökas och sammanställas i ett tidigt skede. I planen ska också subventioner som negativt påverkar möjligheten att nå målen översiktlig beskrivas. Vi ska också enligt uppdraget göra en analys av eventuella behov av författningsändringar och föreslå sådana ändringar. Förordningen har ett brett tillämpningsområde och berör flera olika rättsområden. Införandet av ny lagstiftning kan ibland krocka med befintlig lag så behovet av justeringar behöver ses över.
Flexibilitet och undantag
Den nationella restaureringsplanen ska ange hur medlemsstaten ska uppnå de mål och fullgöra de skyldigheter som anges i artiklarna 4–13. I varje artikel finns möjligheter till undantag och utrymme för flexibilitet. Möjlig-heten att använda enskilda undantag kan dock begränsas av andra krav i förordningen som behöver uppfyllas samtidigt. EU-kommissionen kommer att granska planen så att undantag inte används på ett sätt som äventyrar möjligheterna att uppfylla förordningen som helhet. Planen ska bidra till att uppnå de EU-mål som framgår av förordningens första artikel, bland annat att säkerställa en långsiktig och varaktig återhämtning av ekosystem.
Vårt uppdrag nu är att göra ett förslag till plan, baserat på tillgängligt kunskapsunderlag och med hänsyn till regeringens styrsignaler. Formatet eller mallen för hur planen ska se ut är under framtagande i EU och är i skrivande stund inte klar. Planens perspektiv blir övergripande. Svar på alla frågor kommer inte finnas i detta första utkast, men under efterföljande genomförandefas kommer ytterligare förfining och nerbrytning till konkreta åtgärder fortsätta. Det nu pågående regeringsuppdraget är enbart en början på ett långsiktigt arbete fram mot målåret 2050.
Framtagandet av planen ligger i linje med övriga processer som pågår i EU och inom ramen för internationella överenskommelser. Restaureringsförordningen ställer krav på vad som ska åstadkommas, och när, för att medlemsstaterna ska leva upp till EU:s strategi för biodiversitet, men även CBD-ramverkets mål. Planen ser vi således som startskott för ett långsiktigt arbete för att, på ett sätt som involverar hela samhället, bevara och stärka biologisk mångfald. •
Maria Widemo
Enhetschef för Artenheten på Naturavdelningen, Naturvårdsverket
Läs även: