Under de 10-30 år som torvtäkten pågår är området begränsat på liv. Foto: Henrik von Stedingk
I Sverige finns stora arealer torvmark som dikats för skogsproduktion och som allmänt anses ha låga naturvärden. En lyckad dikning av en myr leder till ökad trädtillväxt och att myrens växter på sikt ersätts av skogsmarksväxter. Markförhållandena ändras kraftigt och torvackumuleringen – som är det som kännetecknar en myr – avbryts. Generellt kan man säga att myren övergår till skogsmark, även om torvlagret är djupt. En stor del av de dikade torvmarkerna har använts för skogsbruk, vilket minskar områdenas naturvärden. Miljöer med möjliga naturvärden är:
- Områden som inte påverkats nämnvärt av dikningen och som behållit sina myrkvaliteter.
- Skogar där successionen gått långt efter dikning och det utvecklats lövträd och död ved.
- Dränerade myrar med ett glest trädskikt som inte svarat på dräneringsåtgärden kan i det brukade skogslandskapet ha betydelse som refugier för gammelskogsarter.
- Vattensamlingar i igenväxta diken och äldre diken med rinnande vatten med bäckliknande miljöer.
Landskapsperspektiv
Igenväxta diken skapar vattensamlingar som gynnar insektslivet. Foto: Eva Romell
Att anlägga ett landskapsperspektiv är nödvändigt när man talar om naturvärden på en myr. En myr utgör en del i ett hydrologiskt system som påverkar den närliggande fastmarken och kan ha en reglerande funktion på vattenmängd och vattenkvalitet längre ner i vattensystemet. Myrar bidrar med svämskog och höga vattenflöden, vilket skapar speciella habitat och utgör en del av naturskogens störningsregim. På så vis utgör myren en del i den boreala skogens landskapsmosaik. Många skogsarter nyttjar myrar under delar av sin livscykel. Vissa arter är specifika för vissa typer av myrar, varför fördelningen av myrar och myrtyper i landskapet är viktig för spridningen av dessa arter.
Efterbehandling
Våtmark skapad efter avslutad torvtäkt, Midsommarmyren. Foto: Henrik von Stedingk
Foto: cc/www.flickr.com/urjsa
En torvtäkt innebär ett ekosystemskifte. Under täktperioden på 10–30 år finns inte mycket liv på torvmarken. När täkten sedan ska avbrytas är exploatören skyldig att genomföra en efterbehandling. Det vanligaste är att man skapar en våtmark eller planterar skog, men det finns få exempel i Sverige där biologisk mångfald varit i fokus vid valet av efterbehandling. Det behövs mer kunskap om hur man kan variera efterbehandlingen för att skapa olika typer av biotoper. Här finns en möjlighet att skapa biotoper som det råder brist på i landskapet och på sikt skulle en torvtäkt rent av kunna leda till ökad biodiversitet i landskapet.
Kumulativa effekter
En form av landskapsanalys är att undersöka människans kumulativa effekt. Utifrån geologiska, topografiska och klimatiska förutsättningar kan man beräkna en teoretisk förekomst av en viss myrtyp, dess mängd och utbredning. Denna jämför man sedan med dagens fördelning vilket kan ge underlag för att välja ut objekt för exploatering eller för restaurering. Det går inte att planera för långsiktig biologisk mångfald på landskapsnivå endast utifrån torvbruk. I skogspropositionen föreslås intensifiering av markanvändning som dikesrensning, intensivodling, ökat biobränsleuttag och stubbrytning samt ökat användande av exotiska trädslag. Intensifierad markanvändning får påverkan på den biologiska mångfalden i skogslandskapet. Det är därför viktigt ta hänsyn till de kumulativa effekterna av en sammanlagd intensifierad markanvändning, där torvuttag från dikad torvmark i så fall bara skulle vara en del.