Regeringen har i en skrivelse till riksdagen dragit upp riktlinjerna för hur den tänker sig den framtida naturvården i Sverige. I skrivelsen betonas att ”naturvården är en hörnsten i arbetet för det hållbara samhället” och man vill att naturvård och miljöfrågor ska kopplas ihop med till exempel näringslivsfrågor och regional utveckling, kulturmiljövård samt friluftsliv/turism.
Den kommunala naturvården nämns på många ställen i boken och den ägnas dessutom ett eget kapitel. Miljöminister Kjell Larsson vill gärna att kommunerna förutom bevarandet av arter och biotoper även fokuserar på naturvårdens sociala dimensioner.
– Naturvården är en viktig del av vår välfärd och den är viktig för människors hälsa. Här spelar kommunerna en viktig roll, säger Kjell Lars-son. Han tycker det är viktigt att alla människor får chansen att lära känna naturen. För att människor ska kunna göra det, gäller det att kommunerna informerar om reservat och annat naturvårdsarbete i kommunen, menar han.
En annan ”önskan” som framförs i regeringens skrivelse är en förstärkt dialog med medborgarna kring naturvårdsfrågor. Detta innebär också ett ökat ansvar för kommunerna, våra närmaste politiska instanser. Principen om lokalt deltagande i naturvården har under senare år vuxit fram starkt även i omvärlden. Men att utveckla dialogen med medborgarna (t.ex. brukare, lokala aktörer och intressenter) kräver nya arbetsformer. Frågan är om kommunerna har råd med detta.
– Att ha medborgarna med i beslutsprocessen kräver tid och resurser, det håller Kjell Larsson med om. – Men, menar han, det kan också spara tid jämfört med om man möter så stort motstånd från medborgarna att man planerar sig in i väggen och måste göra om allt.
Nya bidrag till kommunerna
I skrivelsen annonserar också miljödepartementet att det vill göra en fortsatt satsning på kommunal naturvård ”för att föra naturen närmare människan”. Fokus ligger på lokala naturvårdsåtgärder som syftar till att bevara, vårda och förvalta eller restaurera biologisk mångfald. Även åtgärder för att bevara eller förbättra förutsättningarna för friluftsliv är tänkbara, liksom folkbildnings- och informationsinsatser. Programmet avses starta 2004 med pengar från de ökade anslagen till biologisk mångfald och naturvård.
Till skillnad från de tidigare lokala investeringsprogrammen (LIP) kommer det nya programmet att ha en tydligare koppling till naturvård, framför allt skyddade områden. De pengar som redan har avsatts för kommunal reservatsbildning kommer att ingå i programmet. Kommunerna och olika lokala aktörer kommer också att kunna söka medel för olika naturvårdsprojekt, till exempel för information och utbildning eller för att göra reservaten mera tillgängliga. Hur mycket pengar det blir är ännu inte bestämt men Kjell Larsson tror att det kan röra sig om cirka 50 miljoner kronor från starten. Tanken är sedan att projekten ska ha annan finansiering än statlig till minst 50 procent.
Värdefull naturvård
Aktiviteten inom naturvårdsarbetet varierar starkt mellan olika kommuner. En viktig fråga att lösa är ekonomin. Hur ska kommunerna ha råd att arbeta mer med naturvård?
– När kommunerna inser att det är värdefullt för människors välfärd, för deras hälsa och för skolorna och daghemmen, att ha tillgång till den här typen av natur, så tror jag nog att det finns pengar, säger Kjell Larsson.
– Jag tror att väldigt många inser att det här med naturvård är viktigt, men de är pressade av en besvärlig ekonomi.
Kjell Larsson tror att när kommunerna får ökade resurser till skola, vård och omsorg, så kan en glänta öppnas för naturvårdssatsningar. Att staten är beredd att ge bidrag till naturvårdsarbetet hoppas han ska sporra kommunerna att satsa mera.
För att få igång arbetet med kommunala naturreservat vill Kjell Larsson att möjligheten för kommuner att få statsbidrag till markinköp marknadsförs bättre. Under perioden 1992 till 2000 har endast tre procent av de avsatta medlen använts.
Brist på kunnande
Ett annat problem är att det saknas naturvårdskompetens i många av kommunerna. Endast fyra av tio kommuner har en kommunbiolog anställd, enligt en undersökning gjord vid Göteborgs universitet. Kjell Larsson tror att den kommunala biologiska kompetensen kan ha ökat i viss mån i och med de senaste årens arbete med lokala investeringsprogram. Men statistiken visar att av LIPmedlen var det endast sex procent som användes till naturvårdsinriktade projekt. Vidare tror Kjell Larsson att kommunerna kommer se till att ha den här kompetensen när det kommer att finnas bidrag att söka för verksamheten.
– Det borde vara en självklarhet för varje kommun att ha en kommunekolog eller liknande, säger Kjell Larsson.