I skrivande stund bedriver Norge klappjakt på varg. Beslutet att sätta igång jakten har fattats av en domstol. En viltekolog vittnade att vargpopulationen tål den beskattning som föreslagits, medan en populationsgenetiker under ed hävdade att vargstammen måste växa sig mångdubbelt större innan någon skyddsjakt kan bli aktuell. Domstolen valde att lyssna på viltekologen. Vilken kompetens har en domstol att göra ett sådant val? Jag hoppas innerligt att Sverige inte ska behöva sköta sin faunavård framför domarskranket.

Rovdjur Naturvårdsverkets ansvar

Den svenska rovdjursförvaltningen bör även i framtiden drivas av Naturvårdsverket, baserat på en vetenskaplig insikt om populationernas biologi. Det är dock ingen lätt uppgift att lyssna till forskarna. Det har Rovdjursutredningen fått erfara, när man försökte besvara frågan om vad som utgör en livskraftig population.

Olika uppfattningar tillhör forskningen

En viltekolog och en populationsgenetiker belyser helt naturligt olika aspekter av en populations livskraft, och båda måste beaktas. Om genetiken kräver större vargpopulation för att uppnå livskraft, än vad viltekologin gör, är det genetiken som ska sätta gränserna.

Värre blir det när en genetiker säger en sak, och en annan tvärtom! Och det händer inte så sällan. Om så inte vore fallet, skulle forskningen förtvina. Inte desto mindre måste politiker och myndigheter lyssna på forskarnas olika argument och försöka tillämpa dem på bästa sätt. Ett rättesnöre ges i den svenska strategin för bevarande av biologisk mångfald – försiktighetsprincipen.

Livskraftiga populationer borta i propositionen

Riksdagens antagna mål om livskraftiga populationer har för rovdjurens del varit odisputerade bland alla olika intresseorganisationer. Trots det väljer regeringen i sin rovdjursproposition att gå ifrån begreppet, när man insett att olika grupperingar av forskare och intressenter för och emot rovdjuren ger det så olika innebörd. Istället talas det vagt om att arterna ska ”finnas kvar”, vilket är en allvarlig urvattning av målen. Att lyssna till forskare är inte lätt, men det är ingen ursäkt för sänkta ambitioner – eller att låta domare avgöra arters framtid.