Klimatförändringar påverkar naturvårdsarbetet, liksom all areell verksamhet, på många sätt. Tre kategorier av förändringar kan komma att bli särskilt viktiga: behov av nya naturvårdsåtgärder, försämrade resultat av gängse åtgärder, och ändrade förutsättningar för naturvård på grund av ändrade värderingar. De tre kategorierna utvecklas i faktarutan.

Klimatförändringarna kommer att orsaka en skur av förändringar över det fysiska landskapet, både direkt i form av påverkan på olika klimatvariabler (som temperatur-, nederbörds- och vindmönster) och indirekt i form av förändrad markanvändning till följd av ett ändrat klimat. Klimatförändringarna påverkar också samhällets värderingar och prioriteringar på sätt som kan vara viktiga för naturvården. Men av alla dessa förändringar är det bara vissa som har avgörande betydelse för biologisk mångfald och som därigenom blir påverkansfaktorer som föranleder anpassningsåtgärder. Vilka förändringar som får avgörande betydelse är dels en ekologisk fråga, dels en policyfråga. Den ekologiska handlar om naturens känslighet, och här kommer vi att se stora skillnader mellan olika arter, ekosystem, naturtyper, ekosystemtjänster etc. Exempelvis kan förändringar av en och samma klimatvariabel ge mycket olika effekter på olika naturtyper. En torr gräsmark påverkas starkt av frekvensen torrsomrar, till skillnad från en fuktäng. Fuktängen, däremot, kan påverkas av frekvensen översvämningar olika tider på året, på ett sätt som inte är fallet med en torr gräsmark. På samma sätt får markanvändningsförändringar olika effekt i olika slags natur.

Policyfrågan handlar om hur vi väljer att hantera klimatförändringarna. För att kunna förutse viktiga markanvändningsförändringar behöver man beakta de viktigaste drivkrafterna bakom förändrad markanvändning, även om det alltså är effekterna, inte drivkrafterna, som primärt är i fokus för naturvården. För vissa slags markanvändning kan man någorlunda säkert förutse hur de kommer att förändras när klimatet ändras, exempelvis beträffande skogsbrukets transporter om vintertjälen minskar. För de flesta klimatanpassningar av markanvändningen finns emellertid flera alternativ, vilka ofta kan ge diametralt olika effekter på biologisk mångfald.

Högre nederbörd och flöden i vattendrag kan leda till att lågt liggande skogs- och jordbruksmark, exempelvis i gamla dikningsföretag, blir svåra eller omöjliga att bruka. Vi kan därvid välja att låta sådan mark tas ur traditionell skogs- eller jordbruksproduktion, kanske delvis i avsikt att binda kol och näringsämnen. Detta skulle ge starkt positiva effekter på biologisk mångfald genom ökade arealer våtmark och sumpskog.
Men vi kan också välja att kompensera ökad fuktighet med nya tröskelsänkningar och dikningsföretag, generösare markavvattningslagstiftning etc. Detta skulle kunna skapa ett ännu torrare landskap än vi har idag, med starkt negativa konsekvenser för biologisk mångfald. Minskad tjäle och ökad torkstress och stormfrekvens kan försvåra sågtimmerproduktion av gran i södra Sverige.
Vi kan välja ökad plantering av mer rotfasta inhemska lövträd, vilket skulle ge positiva effekter på biologisk mångfald i en produktionsskog som av skogsbruket under lång tid dränerats på äldre lövträd. Vi kan i stället välja att arbeta med granproduktion i kortare omloppstider, vilket troligen skulle påverka biologisk mångfald negativt genom ökad avverkningsfrekvens och minskad areal äldre skog. Ytterligare en väg är att välja främmande trädslag, vilket skulle ge starkt negativ effekt på biologisk mångfald.

Det är således en komplex uppgift för naturvården att identifiera de viktigaste påverkansfaktorerna på biologisk mångfald i ett ändrat klimat. Klimatförändringarna påverkar biologisk mångfald via beslut och styrmedel inom en mängd sektorer i samhället. Samtidigt finns en positiv aspekt på denna svårighet: vi kan i stor utsträckning välja hur vi låter klimatförändringar förändra nyttjande av naturen. Det innebär att vi i viss utsträckning också kan välja hur vi låter klimatförändringar påverka biologisk mångfald.