Naturvårdsarbetet i Sverige står på tre ben – att värna, vårda och visa natur. Värnat har vi gjort i drygt hundra år. Kunskap om att värna kräver vård, planering och aktivitet växte långsamt fram. Det tredje benet, att visa natur, har funnits med sedan tiden för våra första nationalparker även om det då bara var en liten elit som fick uppleva dem. Idag är visa en angelägenhet för alla. Som ofta kommer på undantag. En bonus i naturvårdsarbetet om pengarna räcker. Men det tredje benet behövs om naturvården ska stå stadigt.

Verktyg för naturvård kan vara en röjsåg, en lie, en internationell konvention eller en artnyckel. Det kan vara en spång, en lagparagraf, betande får på arrende eller ett dämme. Naturvård kan vara intensiv eller stillsam. Ibland är tiden ett verktyg – att lämna naturen till sina egna processer utan mänskligt ingripande. Men naturvården är alltid en mänsklig aktivitet, som behövs på grund av annan mänsklig aktivitet. Själva berättelsen om män­niskans makt genom stora och små beslut, är i sig ett viktigt verktyg. Utan någon som i något skede förklarar och visar andra varför just denna plats är så värdefull och hur dess naturvärden hotas, kan skyddas eller utvecklas för framtiden kommer verktygen inte ens fram ur verktygslådan.

Naturvägledningens samtal

Många intressen ska samsas i landskapet och före­tagsamhet med naturresurser som bas har oftast företräde. Människan har en vana att sätta sina behov före naturens – enkelbeckasinens rätt att flyga över våtmarken en vårdag, rovdjurens möjlig­het att söka en partner eller slåtterflorans behov av hävd. Därför har vi reglerat naturvården i lag.

Sådant kan naturvägledningens samtal handla om. Samtal som pågår vid friluftslivets lägereldar, i naturturismföretagarens arrangemang, i den lokala naturskyddskretsens programaktivitet och inte minst i de drygt trettio naturum från norr till söder som blir allt mer populära. Förra året hade de mer än 1,5 miljoner besökare. En visa-verksamhetens stolta flaggskepp. Ett naturum ska ge besökaren kunskap om naturen och dess värden. Besöket ska också vara en inspirationskälla för att bege sig ut och upptäcka mer står det i riktlinjerna från Naturvårdsverket. När de reviderades 2015 lyftes att verksamheten också ska fungera som en arena för debatt och dialog.

Dialog om naturvård

Naturum ska alltså inte bara förklara natur och naturvård utan också öppna för demokratisk dialog om naturvården själv – om intressekonflikter, rovdjursförvaltning och klimatförändringar. Elvira Caselunghe, som disputerade vid SLU i december 2018, skriver om detta i sin avhandling Deliberations on Nature: Swedish cases of communication and democracy within nature conservation och pekar på hur naturum är en av få arenor idag som kan bidra till dialog om naturvård, vilket i sin tur kan stärka engagemang och demokratiska samtal. Naturum ansluter sig här till en internationell trend i museivärlden där museets identitet omdefinieras från att enbart vara faktaförmedlare till att också tjäna som mötesplat­ser där olika perspektiv synliggörs och samhället utvecklas.

Naturvården kan berätta sin egen historia i naturum, nationalparker och skyddad natur. Den handlar om naturens värden men också om alla de som kämpat för att bevara natur. Om roman­tik och nationalism i naturvårdens barndom till internationellt samarbete och globala perspektiv med hänsyn till urfolk och traditionellt brukande i naturvården idag. Naturvården är full av historier om hur personligt engagemang gör skillnad.

Volontärarbete

Volontärverksamhet i skyddade natur- och kul­turarvsmiljöer är en betydelsefull och självklar del av förvaltning i många länder. Ibland i avsaknad av andra resurser. Så länge naturvårdens behov är mycket större än de resurser som bjuds finns skäl att ta vara på det engagemang som finns. Naturvägledning som sätter fokus på naturvård kan både leda till och vara del i volontärarbetet. Intresset i Sverige växer och Naturvårdsverket lanserade nyligen en handledning för volontär­arbete i skyddad natur . Ett av de mer omtalade exemplen i Sverige är programmet för Junior Rangers i Kullaberg där länsstyrelsens naturvårds­förvaltning samarbetar med ungdomar från den lokala scoutkåren.

Sportfiskarna är en av de organisationer som praktiskt jobbat med restaurering av vattendrag som aktivitet för skolklasser kopplat till lärande om fiskarnas livsmiljöer och möjligheten att själv prova på fiske. Friluftsliv och naturvård i skön kombina­tion. Satsningen som pågått sedan 2016 har nått tusentals skolelever och utvärderades nyligen av forskare från Göteborgs universitet. Resultaten presenteras i rapporten Skolbäcken – som ett rin­nande vatten.

Den direkta upplevelsen

Naturvägledningens särskilda styrka jämfört med annan kommunikation är direkta upplevelser på plats i landskapet. Att ta del av berättelsen om ett områdes värden, om vad som krävts för att det ska bevaras och att samtidigt ta in en plats som är resultat av en naturvård med alla sinnen – att med egna ögon se, höra, dofta och kanske till och med smaka på en skog som blir kvar – öppnar våra sin­nen också för lärande och engagemang.

Att tillsammans med andra röja sly, slå en äng, sätta upp en holk, eller att skrubba grönslick från en skärgårdshäll just när blåstångens ägg befruktas (i fullmåne!) och behöver platser att fästa – allt detta ger viktiga upplevelser av en stark relation till platsen men också av att kunna påverka världen. Delaktighet som kan bidra till framtidens opinion för naturvård. Och som för en och annan blir ett frö av engagemang som, om det vill sig väl, växer till ett livslångt intresse eller kanske en yrkesbana som poet, naturvårdsbyråkrat eller naturvägledare.