EU:s naturrestaureringsförordning fokuserar på att återställa den naturliga konnektiviteten hos vattendrag, biflöden och svämplan, genom att avlägsna dammar som saknar funktion för energisystemet, sjöfarten, vattenförsörjningen eller andra viktiga funktioner för samhället. Syftet är att göra det lättare att uppnå gynnsam bevarandestatus för vattendrag, sjöar och alluviala livsmiljöer och arter som är beroende av akvatiska ekosystem. Förordningen ger befintlig lagstiftning extra tyngd och pekar på åtgärder i Natura 2000-områden. Men framför allt innebär den att återställningsåtgärder nu måste ske i praktiken och att fler vattendrag ska restaureras.
Dammar bör rivas
I SMHI:s register över dammar fanns det år 2013 totalt 10 700 dammar i Sverige. Av dessa är 2 000 kraftverk, och cirka 1 800 av dem bedöms inte ha en betydande funktion i energi¬systemet. Detta indikerar att Sverige kan ge ett betydande bidrag till EU:s restaureringsmål. För att uppnå naturrestaureringsförordningens mål om naturlig konnektivitet och naturliga funktioner i svämplanet bör dammar rivas ut. Detta skulle gynna migration, flöde, funktioner och processer som är förutsättningar för akvatisk biologisk mångfald. Utan dammar blir vattendragen oreglerade och får en naturlig flödesregim, vilket långsiktigt bevarar biologisk mångfald även i ett förändrat klimat.
När dammar rivs återskapas forsar som ryter, vattnet syresätts och ger förutsättningar för livet i vattnet.
När dammar rivs återskapas forsar som ryter, vattnet syresätts och ger förutsättningar för livet i vattnet. Vattendragens sedimentationsprocesser återfår sin funktion och underhåller grusbottnar för laxartade fiskar. Många organismer har komplexa livscykler som i grunden är beroende av den naturliga flödesregimen.
Den naturliga flödesregimen är den viktigaste variabeln i ett akvatiskt ekosystem, genom att organismer både i vattnet och i svämplanet är anpassade till den sedan tusentals år.
Tolkningen av vad ”naturlig konnektivitet” innebär kan dock bli en het fråga! Det finns många tekniska konnektivitetslösningar, till exempel fisktrappor som åtminstone i teorin ger konnektivitet i någon bemärkelse, men som inte till fullo löser problemet. Därför är det en nyckelfråga att innebörden av begreppet utreds och harmonieras med motsvarande begrepp från restaureringsekologin, för att undvika kompromisser som inte ger naturliga vattendrag.
Samordning behövs
Enligt EU:s redan existerande ramdirektiv för vatten ska vattenkraften erhålla moderna miljövillkor. Direktivet stadgar att alla kraftverk omfattas av miljöbedömning och att alla miljöåtgärder som inte medför påverkan på energisystemet bör genomföras. Men det säger också att även produktionspåverkande åtgärder kan övervägas. Tanken är att finna en balans mellan tillgång till förnybar energi och vattendragens behov av restaurering.
Genomförandet av ramdirektivet för vatten och naturrestaureringsförordningen behöver synkroniseras så att allt åtgärdsarbete syftar till ett gemensamt mål, och genomtänkta beslut baserade på organismers behov och nationella habitatbristanalyser.
Det finns skillnader mellan kraven i direktivet och förordningen. Naturrestaureringsförordningen är tydlig med att vattendragen ska få naturlig konnektivitet och naturliga funktioner i svämplanet vilket innebär en återställning av flöden och en restaurering av den fysiska miljön. Detta är däremot inte ett uttalat krav i direktivet.
Ramdirektivet för vatten omfattar många stora vattendrag som har en betydande funktion för Sveriges energisystem och där är utrivning av dammar inte realistiskt. I dessa fall är det viktigt att överväga vilka miljöåtgärder som kan genomföras utan betydande produktionspåverkan. Även om vi uppfyller alla mål i ramdirektivet för vatten så är behovet av oreglerade vattendrag stort och det kan uppnås med naturrestaureringsförordningen. Förordningen och direktivet måste därför komplettera varandra.
Både kontroversiellt och inte
Naturrestaureringsförordningen säger alltså att dammar som saknar en betydande funktion i energisystemet bör rivas ut. Detta kan vara kontroversiellt för vissa ägare av den småskaliga vattenkraften, men även för de människor som bor och verkar vid dammen – samt för de dammar som existerar av andra skäl, till exempel flottningsdammar. Det finns en möjlighet att bedömningen huruvida en damm har en viktig funktion för samhället eller inte kommer att bli en tvistefråga. Många dammägare kommer sannolikt att hävda att deras damm ska ges undantag från utrivningskravet. Å andra sidan har vi 8000-9000 dammar utan samhällsfunktion (som inte är kraftverksdammar) som kan tas bort utan konsekvenser för energitillförseln. Att uppfylla målen på lång sikt behöver inte vara kontroversiellt ur den aspekten, men det kan finnas andra bedömningsgrunder såsom kultur och andra ekosystemtjänster.
…det är därför viktigt att vi tar tag i frågorna direkt så vi inte förlorar viktig tid
Det som också kan ifrågasättas är hur vi ska hinna med det före år 2030 och det är därför viktigt att vi tar tag i frågorna direkt så vi inte förlorar viktig tid. Naturrestaureringsförordningens mål är satta för hela Europa, men Sverige har ett stort ansvar för att målen uppfylls eftersom norra Europa de facto har mer vildmark med vattendrag där utrivningar kan ske.
Sammanfattningsvis ser jag en stor nytta med naturrestaureringsförordningen, som framförallt kommer att gynna många av våra lite mindre vattendrag. För våra stora reglerade älvar med betydelse för energisystemet har ramdirektivet för vatten istället större betydelse. •
Åsa Widén
Forskare, inst. för vilt, fisk och miljö, SLU
FAKTA:
KONNEKTIVITET: möjligheten att uppfylla fungerande ekosystems behov av spridning och fria passager för djur, växter, sediment, organiskt material och näringsämnen samt naturlig flödesregim om utrivning av dammen sker.
ALLUVIAL: avlagrad ur rinnande vatten; postglacial.