Läget för den biologiska mångfalden i världen är kritisk – och fler arter än någonsin är på väg att försvinna. I Sverige gör vi insatser för vissa hotade arter så att de inte dör ut helt. Men vi kan tydligt se att arter försvinner från vissa områden. Nationella utdöenden föregås så gott som alltid av lokala och regionala utdöenden. Det beror på att vi människor omformat landskapet i accelererande takt och på så sätt gjort att många naturliga miljöer minskat kraftigt. Här följer några exempel.

Lämna stenröset i åkern

För en säker livsmedelsförsörjning är vi beroende av de pollinerande insekterna som möjliggör skördar av framför allt frukt, bär och nötter – livsmedel med ett rikt innehåll av näringsämnen, vitaminer och mineraler som är viktiga för människors hälsa. Exempelvis innehåller de vitamin A som vid brist ger ett sämre immunförsva. Globalt sett kommer ca 90 procent av den C-vitamin som vi människor får i oss från grödor som är beroende av att bli pollinerade av insekter. De pollinerande insekterna flyger omkring i odlingslandskapet för att leta mat, men behöver också småbiotoper, åkerkanter och brynzoner där de kan reproducera sig. För en säker livsmedelsförsörjning behövs därför åkerholmar med stenrösen i landskapet. Att ta hänsyn till dessa miljöer är med andra ord ett sätt att investera i livsförsäkringen.

Det finns uppskattningar att det ekonomiska värdet av pollinering av olika bär i svenska skogar uppgår till någonstans mellan 40 och 70 miljoner kronor per år. Äpplen och jordgubbar blir större, mer välformade och tål lagring bättre om det är fler arter av pollinatörer som besökt blommorna! Detta bidrar väsentligt till ekonomin, då bättre lagringsegenskaper förlänger livslängden och därmed tiden då frukten och bären kan säljas.
Småbiotoperna i odlingslandskapet gynnar även de naturliga fienderna till skadedjur i lantbruket. Det kan handla om spindlar, skalbaggar, parasitsteklar och rovskinnbaggar. Ibland är sambandet enkelt – det kan vara jordlöpare och nyckelpigor som äter upp bladlössen på åkerns grödor. Men för parasit-
steklar handlar det om att de lägger ägg inuti skadedjuren som så småningom blir uppätna inifrån av larven som utvecklas i kroppen. Det finns flera studier som visar på en positiv effekt på skörden i närvaro av naturliga fiender. Poängen att lyfta fram här är att om vi säkerställer att det finns plats för den biologiska mångfalden så får vi samtidigt även flera andra positiva effekter.

Gräntjärnsdammen i Hammarskogsån, Örebro län hade en fallhöjd på 0,8 meter. Så här ser det ut när dammen har rivits. Åtgärden har resulterat i en forsmiljö som tidigare var obefintlig. Genom biotopvård i vattendragsfåran har naturliga strukturer återskapats.

Foto: Johan Samuelsson

Riv en damm

Sverige är rikt på inlandsvatten. Våra vattendrag har en sammantagen längd på nästan fem varv runt ekvatorn och då är inte ens alla grävda vatten som diken inräknade. Vattendragen – med allt från små bäckar som övergår till åar och älvar – når slutligen haven. På dess väg genom landskapet bildar de ett nätverk där organismer kan leva och förflytta sig. Kontakten med omgivande landmiljöer är avgörande och präglar vattenkvaliteten. I kantzonen där vatten möter land är variationen av livsmiljöer stor och hyser därmed också en hög biologisk mångfald.

Men detta nätverk genom landskapet har ofta brutits utifrån människans behov. Dammar för energiproduktion är ett sådant exempel. I Sverige finns ca 11 000 dammar. De flesta är små och ungefär 2 000 är kraftverksdammar. Av dessa är 205 större vattenkraftverk (>10 MW) som bidrar med 94 procent av energiproduktionen. De står nästan uteslutande för all reglerkraft, alltså att kraften snabbt kan minskas eller ökas efter behov. De övriga sex procenten av energiproduktionen står alltså en stor mängd mellanstora (10–1,5 MW) eller småskaliga kraftverk (<1,5 MW) för.

Många små kraftverk bidrar alltså mycket lite till dagens energiförsörjning. Flertalet äldre anläggningar behöver också uppgraderas för att kunna leva upp till dagens miljövillkor med fungerande faunapassager för att arter ska kunna förflytta sig både upp- och nedströms. Dessa passager kostar pengar och tar tyvärr inte hänsyn till svagsimmande fiskarter och andra organismgrupper. För nedströms vandring, även om det skett framsteg under senare år, saknas också bra lösningar och många individer dör i turbinerna. Förutom att dammarna utgör ett vandringshinder påverkar de också själva vattenföringen, där extremfallen skapar torrfåror eller perioder när nästan inget vatten rinner alls. Detta påverkar också strukturer nedströms, då erosion och sedimentationsprocesser inte fungerar som i ett opåverkat vatten. Det får konsekvenser för arter som lever i vattnet och i strandzonen.
Vattenreglering har identifierats som en av de mest betydande påverkansfaktorerna för rödlistade strandarter. Nästan hälften av de rödlistade arterna som finns längs sötvattensstränder bedöms vara negativt påverkade av vattenreglering.

Det har gjorts många lyckade projekt att restaurera åar och skapa fria vandringsvägar. Men mycket mer kan göras. Att riva dammar i många mindre vattendrag med små och medelstora vattenkraftsanläggningar skulle kunna göras utan att nämnvärt påverka den nationella elproduktionen och reglerkraften. Med biotopvårdande åtgärder, då dammen haft en påverkan under längre tid, skulle de positiva effekterna förstärkas ytterligare. Rivning av dammar kan också bidra till att uppnå mål för fritt strömmande vatten enligt den högst aktuella restaureringsförordningen som nyligen har trätt i kraft.

Behöver vi verkligen alla arter?

Kanske spelar det inte så stor roll om någon eller några arter försvinner? Komplexiteten i naturen gör det dock svårt att förutspå effekter av att en art försvinner. Ett artrikt ekosystem ökar sin motståndskraft mot förändringar och störningar, vilket skyddar både naturen och människan.
När SLU Artdatabanken senast (2019) rapporterade om tillstånd och trender i Sverige för de 89 naturtyper och 166 arter och artgrupper som listas i EU:s art- och habitatdirektiv konstaterades att mycket fanns kvar att göra för att säkerställa den biologiska mångfalden. För att uppnå gynnsam bevarandestatus krävs både att påbörjade insatser genomförs snabbare och att fler åtgärder påbörjas. Och detta är en av utgångspunkterna i den nya restaureringsförordningen som nyligen trätt i kraft.

Biologisk mångfald har ett värde i sig, men är också en förutsättning för människors välfärd. Vi har länge nog satt människornas intressen före naturens. Vi bör göra tvärtom, både för människan och naturens skull!

Eddie von Wachenfeldt & Anki Weibull, SLU Artdatabanken

Läs mer

Garratt M.P.D, Breeze T.D., Jenner N., Polce C., Biesmeijer J.C., Potts S. 2014. Avoiding a bad apple: Insect pollination enhances fruit quality and economic value. Agriculture Ecosystems & Environment 184: 34–40.
IPBES (2019): Summary for policymakers of the global assessment report on biodiversity and ecosystem services of the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. S. Díaz, I. et al.
Sötvattensstränder som livsmiljö. Artdatabanken rapporterar 15. 2014