I Norrbotten har man både positiva och negativa erfarenheter från arbetet med EU:s Natura 2000-nätverk för skyddade områden (se Biodiverse nr 1-98). Anna von Sydow från länsstyrelsen i Norrbotten tog i sitt föredrag upp en av de viktigaste naturtyperna i norra Sverige, ”västlig taiga”. Det ska enligt habitatdirektivets definition vara gamla naturskogar men även yngre successioner som uppkommit efter brand eller stormfällning ingår.

Mera skydd krävs

I det norrbottniska skogslandskapets boreala region nedanför skogsodlingsgränsen upptar ”västlig taiga” ca fyra procent av den totala skogsarealen, varav 50 procent är skyddat. EU har som mål för Natura 2000 att minst 20 procent av en naturtyps totala area ska finnas med i nätverket i varje biogeografisk region. Skyddet av västlig taiga i Norrbotten skulle alltså kunna uppfylla de målen. Den biologiska mångfalden i det boreala skogslandskapet bevaras dock givetvis inte om vi nöjer oss med ca två procent av skogsarealen som naturskogsskydd. Det grundläggande felet är enligt Anna von Sydow att utgångspunkten är befintlig areal istället för ekologisk erfoderlig areal.

Fokus på utvalda områden

Många naturvårdare trodde från början att Natura 2000 skulle tvinga Sveriges regering att satsa mer pengar på naturskydd, men så har det inte blivit. Däremot kan medlemsländerna söka EU-medel från LIFE-fonden för uppbyggnad av Natura 2000. Medfinansiering från EU kan även sökas för vård och skydd av godkända Natura 2000-områden.

I framtiden tror Anna von Sydow att arbetet kommer att fokuseras på de utvalda områdena och på de livsmiljöer och arter som är upptagna i direktiven. Det kan utgöra ett hot mot arbetet med övrig naturvård och med de arter och naturtyper som inte finns med i direktiven.