TEMA: LJUSFÖRORENINGARNacka kommun har sedan tre år tillbaka enhetliga riktlinjer för offentlig belysning i kommunen. Här finns biologiska förutsättningar med som en viktig faktor. En indelning av kommunen i miljözoner ligger till grund för gränsvärden för störande ljus.

D
et övergripande målet för verksamheten i Nacka kommun lyder ”Ett hållbart Nacka”, och det ska genomsyra all verksamhet inom kommunen. Detta, tillsammans med den övergripande visionen ”Öppenhet och mångfald”, har legat till grund för de riktlinjer för belysning som arbetats fram, och ska genomsyra ljusplaneringen och de färdiga ljusmiljöerna i kommunen.

– Tidigare använde man utomhusbelysning enbart för funktionella syften. Men ljusets olika kvaliteter, värden och syften har blivit mer och mer aktualiserade.

Det säger Marika Andersson, belysningsingenjör vid Nacka kommun, och ansvarig projektledare för framtagandet av riktlinjerna.

Praktiskt och strategiskt verktyg

Sedan juni 2017 finns alltså ett färdigt dokument med riktlinjer som nu ligger till grund för arbetet med belysning i hela kommunen. Riktlinjerna lyfter fram belysningens roll för en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling.

Dokumentet Riktlinjer och förhållningssätt för offentlig belysning i Nacka är både ett praktiskt och strategisk verktyg, som används i nyexploateringar och stadsutvecklingsprojekt, men också i de fall där man byter ut befintlig belysning.

Här beskrivs platsspecifika behov och förutsättningar i fyra kategorier. Tre av dem, rumsliga, sociala och identitetsskapande förutsättningar, finns sedan tidigare beskrivna och definierade. I riktlinjerna för offentlig belysning har man lagt till biologiska förutsättningar, som tar hänsyn till behovet av mörker, och beskriver risken för störningar från ljus både på människors hälsa och på djur och växter. Genom att lyfta fram de här olika aspekterna kan man tydliggöra om det finns motstående intressen, och även göra medvetna val i prioriteringar.

Karta över Nacka kommun, indelad i olika zoner. Illustration. Riktlinjerna innehåller gränsvärden för störande ljus, baserat på ett zoneringssystem, med fyra ”miljözoner”. Zon 1 motsvaras av natur och rekreationsområden, det vill säga områden med lite ljus, och zon 4 av stadskärnor och handelsområden, till exempel centrala Nacka.

Foto: Clara Fraenkel, White arkitekter

Miljözoner ger vägledning

Så vad säger riktlinjerna om hur belysning ska kunna främja ekologisk hållbarhet? En viktig del är självklart den klimatpåverkan som energiförbrukningen ger upphov till. Belysningen kan också bidra till hållbara resor, genom att göra det mer attraktivt och säkert att använda cykelbanor, till exempel till och från knutpunkter för kollektivtrafik.

Ljusföroreningar och risken för störningar för djur och växter får ett eget stycke i riktlinjerna. Med hjälp av en indelning i olika miljözoner, ges en vägledning i hur man bör planera och bygga belysning för att minska negativ påverkan på den omgivande naturen. Rekommendationen när det gäller det som benämns miljözon 1 (natur- och rekreationsområden), är att en inventering av djur- och växtarter och deras känslighet ska ligga till grund för beslut om belysning.

– Det betyder att belysningsfrågan ska vara överordnat andra aspekter. Finns det arter som tar skada av det artificiella ljuset så behöver vi arbeta med belysningsplaneringen så att den inte förstör djurens eller växternas omgivning, genom att ljussätta platsen eller området, alternativt planera belysningen, så att det inte påverkar arten negativt, säger Marika Andersson.

Viktigt med mörker

En god ljusmiljö bygger på balans mellan ljus och mörker. Det kan vara viktigt att avstå från belysning, och på så sätt bevara och utveckla de mörka miljöerna. Belysningen ska planeras så att större sammanhängande naturområden utan belysning bevaras. De gröna kilar för biologisk spridning som finns i kommunen in mot Stockholm, har förutsättning att också utgöra ”mörka kilar”. Där ska sammanhängande områden utan artificiellt ljus värnas, och störande ljus minimeras. Även mörka oaser bör värnas, för människor och djurliv.

– Den första fråga man bör ställa sig vid en belysningsplan för ett naturområde är: ska vi över huvud taget ljussätta här? Därefter kommer frågan på vilket sätt ljussättning ska ske. Det kan behövas en dialog med kommunens ekolog som har god kännedom om de ekologiska förhållandena på platsen, och en naturvärdesinventering för att identifiera värdefulla områden för biologisk mångfald, och vilka arter som finns just här, berättar Marika Andersson.

Utifrån vad som kommer fram i naturvärdesinventeringen kan det bli fråga om att försöka tillgodose olika mål, som ibland står i konflikt med varandra. Värnandet av sällsynta arter och viktiga biotoper kan krocka med kommunens mål att skapa trygga miljöer för invånarna. Här ger riktlinjerna som tagits fram en vägledning:

–  Det kan röra sig om att reglera höjden på armaturen, välja en väl avbländad armatur, eller använda närvarostyrning och tidsstyrning av ljuskällorna – alternativt kombinera dessa lösningar, säger Marika.

Hon berättar att man också arbetar med ljusets kvalitet och färg, för att nå en optimal situation för människor och djur. I vissa fall släcks belysningen, till exempel vid lekplatser, vid en viss tid på kvällen för att inte störa djurlivet.

En betydande framgångsfaktor i arbetet har varit projektgruppens sammansättning, som vid sidan av konsulterna White och deras ljusdesigner Clara Fraenkel, bestod av en mångfald av olika yrkesgrupper – från trafikplanerare och landskapsarkitekter till kommunantikvarie. Kommunekologen kom in i projektarbetet när de började arbeta med de biologiska förutsättningarna.

Vid sidan om de uppenbara fördelar en generell strategi kan ha för planeringen av kommunens belysning, har arbetet med riktlinjerna påverkat hur man pratar med varandra. Marika berättar:

– Det här har hjälpt yrkesgrupper inom kommunen att prata samma språk i olika projekt, trots deras olika kunskap, bakgrund och roller.

Skiss över ett område i en stadsdel, med belysning och obelysta partier skissartat utritade. Illustration.

Exempel på projekteringsarbete: Bootippen – Dalkarlsängen

I östra delen av Nacka kommun ligger den gamla deponin Bootippen, i området Dalkarlsängen. En detaljplan ska upprättas för området, med ny vägförbindelse, rekreationsområde, skola och bostäder. Deponin inom området planeras att sluttäckas, och här ska det skapas ett rekreationsområde. Här finns höga naturvärden, och en naturvärdesinventering har gjorts. Rapporterna från inventeringarna har visat att det inom området finns flertal skyddsvärda lövträd men också många äldre och gamla tallar. Man har även observerat groddjur som vanlig groda, vanlig padda, mindre vattensalamander, större vattensalamander samt vissa artskyddade fågelarter. Checklistorna som finns i riktlinjerna för offentlig belysning har använts för belysningsplaneringen för området, och information som redovisats i inventeringsrapporterna har tagits till vara. Den planerade lekparken ska få belysning med mycket väl avbländande armaturer, samt parkvägen till lekparken med några få avbländande parkarmaturer. En pulkabacke kommer vintertid vara belyst med tidsstyrning. Resterande stråk runt och på den framtida kullen kommer att vara obelysta.