Det kan tyckas att naturvården svänger fram och tillbaka i sina skötselråd, men det är en sanning med modifikation. Ofta sker svängningarna när en rotad erfarenhetsbaserad ”sanning” undersöks vetenskapligt och modifieras eller visar sig vara helt felaktig. Men de kan också orsakas av politiska beslut som effekterna av 2008 och 2009 års förändringar i betesmarksdefinitioner inom Landsbygdsprogrammet.
Forskningens förutsättningar
Biologisk forskning har en lång tradition i Sverige med tunga namn som Linné bland föregångarna. Mycket av den tidiga vetenskapen runt naturen handlade om att klassificera och dokumentera allt från mineraler och väderförhållanden till djurarter. Snart började man också följa skeenden i naturen som successioner och djurs och växters beteenden vilket krävde att frågeställningarna blev mer komplicerade och utgjordes allt mer av hypotesprövande forskning, vilket betecknar mycket av forskningen idag.
Ren naturvårdsforskning är däremot ett relativt nytt område. Ofta kräver den många års datainsamlande i fält, där avgörande skeenden för specifika arter eller ekosystem inte nödvändigtvis sker varje år, och samtidigt ingår i ett system som människan i allra högsta grad påverkar. Detta innebär att naturvården i sig är lite av ett röligt mål där människans metoder och politiska prioriteringar kan skifta snabbt. Faktorer som ekonomisk utveckling, politiska beslut och klimatförändringar gör att nya forskningsområden hela tiden uppstår, men också att det ständigt saknas forskning om företeelser och mekanismer.
Erfarenhet vs evidens
För att täcka luckorna skapas så kallad erfarenhetsbaserad kunskap eller antaganden genom att någon tolkar observationer och utifrån dessa konstruerar teorier om vad som är orsak och verkan. Erfarenhetsbaserade antaganden är i sig inget nytt och är vad som står till buds även inom andra delar av samhället där vetenskapliga undersökningar saknas. Men eftersom denna typ av information normalt inte publiceras finns stor risk att viktig information inte sprids vidare och att felaktiga antaganden inte blir avslöjade. Det finns dock initiativ som har samlat kunskap och fört fram den i ljuset (t.ex. Jordbruksverket 2004 och Naptek, se faktaruta). Detta är viktigt, då mycket av den erfarenhetsbaserade kunskapen kan leda vidare till nya metoder.
I de flesta fall överensstämmer troligtvis erfarenhetsbaserade slutsatser med vetenskapliga resultat, men det är inte alltid fallet. Ofta är det antaganden med en lättförstålig teori bakom sig som rotar sig mest och det också dessa antaganden som kan få störst genomslag. I vissa fall kan felaktiga antaganden ge mycket stora konsekvenser för hur naturvårdsmässiga riktlinjer dras, och kan potentiellt leda till felsatsningar med ineffektiva eller rent av negativa åtgärder.
I Storbritannien har fenomenet med felaktiga antaganden skapat en reaktion för att tydliggöra vad som är vetenskapligt belagt och vad som inte kan styrkas (Centre for Evidence-Based Conservation). Även i Sverige har spridda projekt behandlat olika antaganden inom svensk naturvård för att undersöka deras relevans. I vissa fall visar sig antaganden vara positiva eller neutrala, som för ekologisk odling. I andra fall har naturvårdsantaganden visats inte alls vara korrekta eller behöva modifieras, till exempel naturvårdsnyttan av nuvarande skötsel av landskapselement, gräsröjarens negativa effekt på floran och beteskravens centimetergräns för att bevara biologisk mångfald i betesmarker.
För att ge bättre underlag till beslutsfattare och föra fram den erfarenhetsbaserade kunskapen i ljuset samt att blottlägga kunskapsluckor, bör mer ansträngningar satsas på att samla information och utvärdera olika åtgärder och rekommendationers effekter vetenskapligt. Allmänt rekommenderas en tillämpning av det sunda kritiska tänkandet.