Vad innebär egentligen orden natur, kultur och miljö för oss? Var går gränsen mellan natur och kultur? Var finns naturen i en storstad som Malmö? Hur skapas en naturupplevelse? Sådana frågor togs upp medan vi vandrade genom Beijers park. Då och då stannade vi för att samtala och fotografera; dokumentation och upplevelse gick hand i hand.
I programmet hade vi avsatt tid för tystnad och reflektion. För det är väl så man återupprättar känslan för naturen? I stället utbrast kvinnorna: ”Dansa lite!” Glädjen tog sig uttryck i spontan dans. Kanske är det genom fest och dans i naturen som vi kan närma oss varandra? Parken väckte minnen om förlorade miljöer och om hur kriget förstört natur och odlingar. Tack vare stadens natur fick vi vara tillsammans på ett annat sätt. Vi upplevde parken som en mötesplats.
Det hade verkligen varit roligt, jätteroligt. Jag ville göra om det. Så glad var jag så det kändes som om hjärtat skulle spräckas av glädje.
Norra hamnen
En exkursion gick till ett hårt exploaterat industrilandskap. Först undrade kvinnorna varför vi hade åkt dit. Här fanns ju ingen natur.
Då upptäckte en av kvinnorna tomater, luktärter, anemoner och renfana. ”Tamata!” ropade hon.
Alla samlades omkring tomatplantan. När vi stod där och betraktade det oväntade, väcktes en överraskande naturkänsla mitt i en ödelagd miljö. ”Vi har ett uttryck, vi säger suphanem”, berättade en i gruppen. ”Det betyder att man beundrar skapandet. Att uppleva Allah är att se honom överallt – också i naturen som bär vittnesbörd om storheten i skapelsen.”
Hur är det då med industrin, fåglarna och naturvården? Den som förstör naturen ska straffas av Gud, tyckte någon. Om man förstör natur för att bygga något för människan är det inte förstörelse. En värdering som liknar många svenskars och som visar människans dualistiska förhållningssätt till naturen. En natursyn som också har präglat vårt sätt att använda naturresurserna, inte minst synligt i Norra hamnen.
Det var bra att se olika områden, tyckte kvinnorna. Inte bara ”fina” ställen. Exkursionen visade naturens förnyelsekraft. Att upptäcka växter och fåglar i denna miljö gav en aha-upplevelse.
Rekonstruerad odling
På Kulturens Östarp arbetar forskare med att återskapa gångna tiders jordbruk. Det är ett unikt friluftsmuseum. Där söker man en glömd kunskap som antas ha något att bidra med till dagens odlare. Besöket väckte kvinnornas frågor och igenkännande. Frågor om storskaligt, småskaligt, energi och om odling med eller utan konstgödsel överröstade stundtals våra exkursionsvärdar.
Här är några repliker från kvinnorna: Som ni odlar här är väldigt nära vårt sätt att arbeta i de länder som vi kommer ifrån. Vi har vana från våra länder. Vi tar gödsel från djuren och växterna. Kan vi ge erfarenhet? Varför kan vi inte mötas? Varför kan vi inte få vara på landet, kanske hjälpa till, bo, odla? Har ni med invandrare i er referensgrupp? Ah! Titta löven, mycket mullrik jord blir det.
I och med Mångfaldskonferensen har diskussionerna rörande integration och natur börjat. Kan naturen/landsbygden bli en kulturell mötesplats?
Slutord
Malmö Museum vill dokumentera hur människor på Rosengård ser på naturen. Genom en dialog med människorna ökar vi även förståelse för natur- och miljöfrågor. Människors sätt att se på naturen spelar en viktig roll för hur den nyttjas. Därför behövs studier av människors natursyn. Det gäller inte minst de synsätt som olika grupper av invandrare har fört in i det svenska samhället.
Layla Saleh, samordnare för kvinnonätverket, konstaterar att naturen kan vara en kulturell mötesplats, men då måste först basala behov realiseras. Erkännande och ett jobb är viktigt. Samhället måste erkänna invandrare som minoriteter med egna förmågor och kunskaper. Invandrare ska kunna känna att deras traditioner och värderingar berikar samhället. Man tillgodogör sig inte ett samhälles värderingar genom böcker utan genom kontakt. Satsningar på information om naturvård och rekreationsmöjligheter räcker inte. Ett grundvillkor för möten mellan natur- och integrationsfrågor är att minoriteter känner trygghet och tillhörighet.