Foto: Monika Klum

Foto: Lennart Svedlund

Mitt i ett ändlöst grönt tropiskt hav sträcker ett kalhygge ut sina bruna tentakler i grönskan som en stor amöba. Mattias Klums senaste reportage i National Geographic visar flygbilder från Borneo med mil efter mil av skövlad regnskog. Biologisk mångfald har fått ge vika för oljepalmplantagernas monokulturer. Reportaget berörde många och gav genomslag i ett flertal artiklar och TV-inslag. På bara några dagar nådde bilderna över 200 miljoner människor och gav nytt bränsle till debatten om palmolja.

Avskogningen på Borneo är ett angeläget ämne som lätt får det att tända till hos läsaren. Frågan är hur man når ut och hur man får människor att engagera sig för biologisk mångfald i allmänhet. Mattias tror att nyckeln ligger i att skapa ett känslomässigt engagemang.

– Inträdesbiljetten till att överhuvudtaget förstå någonting är emotion. Det spelar ingen roll om jag träffar Fredrik Reinfeldt, Kofi Annan, Al Gore eller en niondeklassare i Örkelljunga. Om man inte kan få emotionen att lysa igenom all logik och sunt förnuft, då tar det ingen plats i vårt hjärta. Och tar det ingen plats i vårt hjärta är det väldigt få människor som engagerar sig. Då är det bara pragmatiker och forskare som säger att det här är viktigt.

Naturen ett tittskåp

För tre år sedan sammanställde CBM en rapport om hur mångfaldskonventionen genomförs i Sverige. Där identifierades allmänhetens bristande kunskap och engagemang som det största hotet mot biologisk mångfald. Mattias känner igen tankegången.

– Det finns så många som tycker att naturen inte har med dem att göra. Man ser naturen på ett TV-program, vandrar i fjällen någon gång eller skidar i Alperna. Det är naturen för många människor. Resten är ett tittskåp och då blir den biologiska mångfalden inget som vi vare sig har nytta av, berörs av eller förstår. I och med det bäddar vi för våra egna problem. Om vi inte förstår naturen och kan relatera till den, om vi inte förstår släktskapet till naturen globalt eller lokalt, så kommer vi inte heller att kunna komma tillrätta med de problem som vi står inför.

Fascinerande mångfald på hemmaplan

Mattias Klum har jobbat som fotograf i 23 år och vistats utomlands i långa perioder. Han har besökt 80 olika länder och dokumenterat sina möten med människor och natur i ord, bild och film. Men det som fick honom att bli börja fotografera var den svenska naturen och möten på nära håll med smålommar och ugglor, vanliga paddor och åkergrodor, trollsländor och flicksländor. Parallellt med tropiska och exotiska miljöer har han dokumenterat den svenska naturen, bland annat i boken I svenska marker. En resa bland fridlysta växter.

– Biologisk mångfald är kanske för många de artrika miljöerna som man sett på TV eller läst om, korallrev med färgsprakande anpassningar eller en tropisk regnskog på Borneo. Men den artrikedom av orkidéer och ugglor och allt som vi har här hemma är helt fantastisk. Att kunna få människor att se, uppleva och fascineras av mångfalden vi har nära inpå oss, det är en viktig utmaning.

Han nämner Sir David Attenburough som ett gott exempel på att skapa intresse för naturen. Samtidigt är det just den typen av medialt framgångsrika naturföreträdare som får svenskarna att vända blicken från Sverige, mot exotiska länder långt borta. Illusionen att den riktiga biologiska mångfalden finns någon annanstans hålls vid liv och blir bara starkare ju mer fängslande reportagen är från savannerna och djunglerna.

– Kritiker kan nog säga att Attenborough skildrar biodiversitet på ett sätt som är grunt, ytligt eller medialt. Men är det någon som kan föra ut tredje uppgiften, det vill säga förklara vad forskningen kommer fram till och synliggöra det för väldigt många människor, så är det en person som han.

Engagera med berättelser

Mattias återkommer flera gånger till att biologisk mångfald är ett tacksamt ämne att jobba med. Biodiversitet ligger flera steg före andra problemområden eftersom vi kan relatera till den.

– Jag tror att nyckeln är att hitta små intressanta berättelser som bygger på forskning. Bilder och upplevda ord. Och sen förklarar man det för människor som har tappat relationen. Man säger ”det här är också vi. Det här är också vår värld. Det här händer medan vi funderar, dricker vår latte, kör våra stora bilar eller sitter med Facebook. Det här pågår samtidigt, fortfarande. Men det är upp till dig om det ska finnas kvar.” Det går att sprida ett otroligt stort engagemang genom att inkludera, inte exkludera.

Mattias Klum är en flitig föreläsare och träffar både mångfaldsivrare och likgiltiga. Skolklasser som drar fram Ipoden om det börjar bli tråkigt. Ofta är det nyttan med biologisk mångfald som ifrågasätts.

– Just det är vanligt när vi pratar om biologisk mångfald, att vad har vi för nytta av det, vad spelar det för roll? Att den här lilla grodan eller den här lilla ödlan eller den här lilla blomman eller busken försvinner. Det där insåg ju Linné för så länge sedan att allt hänger samman och att vi inte till fullo förstår sambanden, och därför blir det så himla vanskligt när vi ideligen hackar sönder den här kedjan. Det är som att sitta i ett flygplan och delar börjar ramla av och kaptenen säger ”ladies and gentlemen, don’t worry”. Vi flyger fortfarande, det spelar ingen roll – några bitar till och det är fortfarande helt okej, men så småningom kan inte planet flyga längre utan det slutar i haveri, så småningom hamnar vi där.

Sverigefokus

Ett stort pågående projekt som fokuserar på den svenska naturen är Expedition Sverige, ett kombinerat inspirations-, kunskaps- och upplevelseprojekt som bland annat ska resultera i webbmaterial, en TV-serie och en långfilm med biopremiär 2012.

Fotograf och mångfaldsambassadör Mattias Klum. Foto: Samuel Svensäter

– Expedition Sverige är ett projekt som kommer av att jag har rest mycket i världen under många år och hela tiden längtat efter att få göra någonting liknande i Sverige – det vill säga få lägga mycket tid och resurser på att följa och beskriva det som är så fantastiskt här hemma. Både allt det lilla som man inte ser med blotta ögat till det som är så vardagligt att vi kanske springer förbi det på vägen till jobbet utan att se fastän det kanske är fantastiskt, och sådant som är väldigt exotiskt och svårt att få syn på.

Mattias beskriver Expedition Sverige som en ”kur mot hemmablindheten”, en ambition att locka ut människor i naturen för att se, uppleva och lära själva. Det ska vara en möjlighet för både ungdomar och vuxna att slå ett slag för sin egen hembygd och personliga smultronställen, men också att lära om andras. En webbportal finns redan där människor kan lägga in egna bilder och berätta om sina upplevelser av naturen i Sverige.

Tillsammans med journalisten Folke Rydén arbetar Mattias också med ett tioårigt TV-projekt, Baltic Sea Media Project, som ska studera biologiska och politiska processer runt Östersjön.

– Östersjön berör ju nästan 100 miljoner människor, men det är få som tar ansvar. För de flesta är Östersjön bara ett litet innanhav som vi åker och solar vid, åker färja över, eller i bästa fall oroar oss för.

Gemensamt ansvar

Den enskildes ansvar och möjlighet att påverka är något som Mattias flera gånger kommer tillbaka till under intervjun.

– Vi har en förmåga att glömma, blunda och tro att vi kan svära oss fria från ansvar, att lösningen är upp till världssamfund eller några kloka människor. ”Äh, vad jag gör spelar nog ingen roll”. Det är en av de största missuppfattningar som finns.

Själv hoppas han kunna beröra och förändra något med sin verksamhet.

– Jag skulle inte kunna leva med att inte försöka. Efter att ha fått arbeta som fotograf och filmare i 80 länder under 23 års tid och de referenser jag har fått av det, både positiva och mindre positiva, vore det ett rent tjänstefel att inte engagera mig. Jag är ingen forskare eller politiker utan fotograf och filmare. Det är min plattform som jag försöker använda till att göra den skillnad jag kan.