TEMA: BRUKAD MÅNGFALDFrämmande arter som introduceras i ett område har betecknats som den näst största orsaken till utrotning av arter. Genom inträdet i EU har Sverige fått en lagstiftning, bl.a. en frihandelsklausul, vars huvudregel utgör ett stort hot mot svensk natur.

Främmande arter har identifierats som den, åtminstone internationellt sett, viktigaste orsaken till artutrotning näst efter förstöring av arternas livsmiljöer (Naturvårdsverket). Att överföra levande organismer från ett land till ett annat kan ur ett miljöskyddsperspektiv vara direkt olämpligt. Redan flyttningar från en region till en annan, från ett habitat till ett annat, kan innebära invasionsrisker m.m.

EU-lagar hot mot svensk natur

Genom EU-inträdet har Sverige blivit bunden av en omfattande lagstiftning. Sådana organismer som har kommit att betraktas som en ”produkt” eller ”vara” kan genom ett direktiv ha underkastats en frihandelsklausul. Detta innebär att en produkt som får tillstånd i ett land automatiskt ska få tillstånd att marknadsföras i övriga medlemsländer, alltså utan förnyad prövning. Det är möjligt att man i vissa fall kan hindra användningen av produkten t.ex. i ett naturreservat. Men huvudregeln innebär i stort ett allvarligt hot mot svensk natur.

Frågan är då i vilken omfattning levande organismer har kommit att betraktas som produkter. Ja, produkter som består av eller innehåller genmanipulerade organismer har åtminstone underkastats en frihandelsklausul genom det s.k utsättningsdirektivet.

Heltäckande riskbedömning omöjlig

I den tillståndsprövning som ska föregå marknadsföringen är det meningen att riskbedömningen ska avse alla de miljöer som organismerna kan komma i kontakt med. En portugisisk tillståndsmyndighet ska alltså hålla reda på vad exempelvis Finland har för skogsvegetation för att kunna göra en riskbedömning avseende ett genmanipulerat skogsodlingsmaterial som ska släppas ut på marknaden. Enligt min mening är detta en praktisk omöjlighet.

Enskilda medlemsländer får visserligen en möjlighet att inkomma med invändningar mot ett tillstånd till marknadsintroduktion, vilket i bästa fall kan resultera i att tillståndsvillkoren innehåller undantag för vissa områden. Detta ställer höga krav på att myndigheterna i de enskilda medlemsländerna är på hugget och känner till vilka risker som föreligger, innan den tidsfrist som gäller för invändningarna har gått ut. Det är för övrigt Kommissionens sak att avgöra om invändningarna sedan ska beaktas eller inte.

Kommissionen bestämmer

Vi ska alltså lita till att Kommissionen känner till alla möjliga miljörisker, som kan komma att uppstå i alla de potentiella områden som kan komma i fråga. Hittills har inte de invändningar som bl.a. Sverige har framfört med anledning av att riskbedömningen varit för snäv, eller att märkningskravet inte avsett själva den genetiska modifieringen, fått något som helst inflytande på Kommissionens slutliga beslut.

Skyddsklausul för långsam

I utsättningsdirektivet finns också en s.k. skyddsklausul, som innebär att en medlemsstat tillfälligt kan begränsa eller förbjuda användning eller försäljning av produkten. I enlighet härmed kan landet enbart reagera efter det att en marknadsföring har kommit till stånd. Utsättningarna måste alltså ha kommit igång för att ett enskilt land ska kunna reagera. Reagerar landet innan dess blir ju prövningen och därmed Kommissionens beslut detsamma som tidigare.

Nya uppgifter och bevis för utsättningarnas farlighet måste läggas fram. När väl detta är gjort kan emellertid skadan redan vara oåterkallelig, eftersom det är fråga om levande organismer, som under denna tid redan har introducerats. Fattar ett enskilt land ett tillfälligt förbud ska Kommissionen fatta slutligt beslut i frågan inom tre månader.

Frågan är om denna rättsliga konstruktion kommer att utgöra modell även för introduktioner av främmande organismer på marknaden.

Marknadsintressen styr

Vad gäller t.ex. för skogsodlingsmaterial? I skogsvårdsförordningen anges att införsel av skogsodlingsmaterial från ett EU-land endast kräver ett s.k. officiellt intyg som ska innehålla vissa angivna uppgifter, t.ex. ursprung, mängd och säljare. Men införseln kan inte förbjudas på andra grunder än de formella vad gäller intyget. Möjligtvis kan användningen hindras i vissa fall men innebär detta att ett handelshinder uppstår är det inte uppenbart.

Den handelsinriktade inställningen inom EU medför att det mesta som rör kommersiella intressen är att betrakta som  produkter. Marknadsintressena avgör alltså vad som kommer att betraktas som produkter och har detta skett ökar chansen för  att den s.k. produkten kommer att omfattas av en frihandelsklausul.