Måns LagerlöfFoto: Anna Tarnhuvud
– Människa och natur handlar om att återkoppla till vår tillhörighet till naturen och att belysa konsekvenserna av att vi konstruerat en värld där vi separerat oss från den, säger Måns Lagerlöf, teaterchef och initiativtagare till Riksteaterns satsning. Han förklarar att arbetet utgår från grundförutsättningen att det inte finns någon skillnad mellan naturen och människan, även om vi gärna uppfattar det så. Klimatförändringarna och andra miljöfrågor påminner oss om att uppdelningen inte är sann.
– Det här är inte ett informationsprojekt, utan handlar om att koppla ihop känsloliv med vetande, att sätta oss i existentiell kontakt med de här frågorna.
Under tre år kommer Riksteatern att ge två uppsättningar per år på temat Människa och natur. Först ut hösten 2017 är Vi som bor här, en sorts show där Martin Emtenäs, känd från SVT:s Mitt i naturen, och musikern Stefan Sundström åker landet runt. Titeln syftar på alla – människor, djur och växter – som lever på en plats. Pjäsen kommer att handla om biologisk mångfald och att det spelar roll hur vi människor relaterar till andra arter, och vad vi gör med dem. Inför turnén görs därför research om naturmiljön på varje ort, samtidigt som de som bor där uppmanas skicka in berättelser och filmer om sin relation till naturen på platsen. Dessutom knyts 30 av Riksteaterns teaterföreningar runtom i landet särskilt till projektet. I kontakt med andra organisationer (som natur-, miljö- och friluftsorganisationer) kommer de att skapa lokala samtal om frågorna. Martin Emtenäs och Stefan Sundström reflekterar sedan kring de lokala berättelserna och därmed blir varje föreställning till stora delar unik.
– Vi vill att människor ska få möjlighet att se sin egen plats med nytt intresse och nyfikenhet, men också mobilisera en känsla för att jag delar den här platsen med andra varelser. Genom att jag är människa och vi lever i antropocen, så har jag också ansvar för andra arter, säger Måns Lagerlöf.
Martin Emtenäs och Stefan SundströmFoto: Jeanette Andersson
I sitt arbete möter han många forskare och ser frustrationen när väl grundad kunskap om till exempel klimatförändringarna får så lite respons.
– Men det beror på att frågorna är skrämmande, och också skamtyngda! Vi har starkt dåligt samvete. Skräck och skam tenderar att slå på våra försvarsbeteenden förträngning och förnekelse, säger han. Samtidigt lider vi av en fantasibrist som gör att vi inte kan föreställa oss den värld vi måste bygga: hur den skulle förändra mig som människa, mina relationer och sätt att leva. Kontentan blir att information inte räcker för att förändra samhället i grunden. För att mobiliseras måste informationen drabba oss som personer – och på ett annat sätt än skräck.
Konsten har i olika former alltid varit betydelsefull i stora samhällsförändringar, eftersom den kan spela en viktig roll i att utmana vår fantasi och att få frågorna att fästa gentemot vårt känsloliv.
– Det ligger i forskningens natur att man ska vara objektiv och saklig. I detta ligger också en slags kyla. Det är svårt att vara objektiv och saklig och samtidigt nå till människors känsloliv.
Konstens roll är, enligt Måns Lagerlöf, istället att sträva efter maximal subjektivitet. Att det handlar om konstnärens blick på världen ger förutsättningar för en annan sorts berättelse laddad med empati, och mänsklig upplevelse.
Måns Lagerlöfs intresse för människans relation till naturen kom ur en djupare klimatinsikt han fick för 10–12 år sedan och som drabbade honom hårt, på ett existentiellt plan.
– Jag såg också att kultursfären var ganska omedveten om frågorna och inte särskilt engagerad. Så jag inledde ett arbete på den teater jag arbetade med då. Senare, på Riksteatern, gjorde vi Run for your life där 400 personer sprang i stafett från ishavet till klimattoppmötet i Paris, 24 timmar om dygnet i 21 dagar.
Han beskriver projektet som ”egentligen vansinnigt”, men möjligt att genomföra med hjälp av många engagerade lokala föreningar. Projektet fick också uppmärksamhet och blev stort i miljörörelsen, även internationellt.
– Vi var lite oförberedda på hur suggestivt det skulle bli som konstverk! Dess huvudsakliga syfte var inte att protestera mot klimatförändringarna utan att snarare att ge en stark känsla av hopp. Bilden av den ensamma människan som springer i landskapet är också vacker. Anledningen till att så många följde löparna på webben, var nog att man blev tagen av de olika individernas vilja och deras personliga berättelser om varför de ville springa.
Måns Lagerlöf anser att konstnärer, forskare och vetenskapsjournalister har olika, och kompletterande, roller när det gäller att kommunicera de stora samhällsfrågorna. Han tror på möten mellan vetenskapen och konsten.
– Det är många som sätter igång sådana projekt nu, som är mycket intressanta. Vi kommer att se allt mer konst som förhåller sig till exempelvis klimatfrågan. Och det kommer att ske på sätt som vi inte föreställt oss än. Vi är bara i början!