Hjortviltet engagerar många, och det kan vara intressant att veta att de olika hjortviltspopulationerna har fluktuerat kraftigt under de senaste århundradena i Sverige. Ett tydligt trendbrott skedde efter 1789 då det kungliga jaktprivilegiet på hjortvilt upphörde och ersattes med allmän jakt. Att detta skedde just då ska läsas i ljuset av franska revolutionen. För att undvika en liknande utveckling i Sverige var det ett sätt för de priviligierade att ge den fattiga befolkningen något som skingrade upprorstankarna.
Endast ett fåtal kvar
Den allmänna jakten som på denna tid saknade all form av reglering ledde dock till snabbt minskande hjortviltspopulationer i hela landet. Befolkning var fattig och de allra flesta bodde på landsbygden, köttvärdet från ett fällt hjortvilt var högt. Ett exempel på denna utveckling är att när den sista kronhjorten utanför Skåne fällts i Västergötland 1847, fanns endast färre än 100 kronhjortar kvar totalt i landet, alla på några gods i södra Skåne. Det finns uppskattningar från samma tid på en total nationell älgstam på ca 500 djur och en rådjurspopulation på färre än 100 individer totalt!
Stark ökning under 1900-talet
Denna utveckling bekymrade givetvis de som värnade hjortviltet som framtida resurs, och redan 1830 bildades Svenska Jägareförbundet för att driva frågan om en reglerad jakt. Den reglerade jakten, en intensiv utrotningskampanj av varg och de andra stora rovdjuren, och den succesiva övergången till trakthyggesbruk som producerar mängder av viltfoder under ungskogsfasen gjorde sedan att hjortviltspopulationer ökade under hela 1900-talet. Idag har vi historiskt stora hjortviltspopulationer och dessa gynnas nu dessutom av allt mildare vintrar och vintergröna åkrar.
Kantzoner viktiga
Föga förvånande har de växande hjortviltspopulationerna lett till infekterade konflikter. Diskussionerna om vad som är normala och acceptabla tätheter av hjortvilt förs ständigt och åsikterna går isär. Lokalt och i vissa regioner är betesskadorna på både skogs- och jordbruk väldigt stora och kostsamma. Samtidigt kommer larmrapporter om att den biologiska mångfalden minskar kraftigt i både skogs- och jordbrukslandskapet samt att viktiga producerare av ekosystemtjänster såsom pollinerare minskar drastiskt.
Utmaningarna är alltså många på landskapsnivå. Mål om vilt och skog i balans är ofta svåra att kvantifiera eftersom grundförutsättningarna är så olika på olika platser. I områden där landskapet är hårt brukat och åker möter planterad skog med ett trädslag utan bevuxna kantzoner, kommer varje tugga från ett hjortvilt utgöra en viltskada, och självklart är förutsättningar för biologisk mångfald låga här. I ett sådant landskap går det oftast inte att med bara avskjutning minska betesskadorna till acceptabla nivåer. Det behövs alltså en annan strategi att komma tillrätta med viltskadorna. Där startade projektet ”Vild och bortskämd” – med idén om naturligt foder utspritt i landskapet för att minska trycket på produktionsgrödor, och där också den biologiska mångfalden främjas på köpet.
Projektet Vild & Bortskämd bidrar till en klövviltstam i balans, genom att sprida kunskap bland annat genom filmer, poddar och utbildningsmaterial. Projektet finansieras av Europeiska jordbruksfonden genom Skogsstyrelsen. På t.ex. Länsstyrelsen i Skånes webbsida finns material att ta del av.Olika utgångspunkter – men samma mål
Under ett möte mellan Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen i Skåne föddes tanken på att försöka hitta ett positivt projekt för att möta en del av de utmaningar som nämns ovan och som många olika organisationer kunde ställa sig bakom, trots att dessa organisationer hade väldigt olika ingångar i frågor kring hjortviltet. Grundtanken var att hitta enkla, inspirerande sätt att visa markägare hur man utan att ge avkall på produktionen kunde producera vilt växande och varierat foder som minskade sannolikheten för skador på jord och skogsbruk, gav ett friskare och mer jämnt fördelat hjortvilt och som ökade förutsättningarna för den biologiska mångfalden.
Vi bjöd in LRF Skåne, Naturskyddsföreningen Skåne, Högskolan i Halmstad, Jordägareförbundet Skåne-Blekinge, SLU Alnarp, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund och den skogskunnige markägaren Magnus Strandberg. De första mötena präglades av en avvaktande hållning i en tydligt polariserad fråga och det var svårt att enas om gemensamma budskap. Detta vände dock ganska snart och det var en otrolig tillfredställelse att se att förutom Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen så ville samtliga tillfrågade ingå i projektet!
Fokuserar på det positiva
Vi märkte tidigt att framgångskonceptet i detta projekt, som hanterar en konfliktfylld fråga, har varit att fokusera på det positiva som alla kan enas om. Vi erbjuder ett alternativ till utfodring i utlagda högar, som istället ger positiva mervärden såsom friskare djur, ökad biologisk mångfald och en vackrare närmiljö. Vi hymlar inte med att hjortviltsstammarna behöver sänkas på en del ställen, men oavsett ursprungsläge är det aldrig bortkastat att gynna rönn, sälg, asp och ek (som brukar benämnas RASE), kantzoner som erbjuder både foder till viltet och nektar för pollinerare eller att ha ett större inslag av blandskog i skogsbruket. Projektet länkar in naturligt i andra viktiga uppdrag såsom grön infrastruktur, pollineringsuppdraget och projektet ”Mera tall”.
Projektet har blivit mycket uppmärksammat och vi märker ett ökat intresse för enkla åtgärder på den egna marken. Görs detta av många finns det uppenbara fördelar. Vi får en ätbar grön infrastruktur som sprider klövviltet i landskapet, minskade skador på produktionen och en ökad biologisk mångfald. Frivilliga insatser på landskapsnivå!
Projektet som finansieras av Europeiska jordbruksfonden genom Skogsstyrelsen sprider inspiration och kunskap genom korta filmer som publiceras på Youtube, genom exkursioner och möten, och genom lättillgängligt informationsmaterial.