Trafikverket bygger och förvaltar elektrisk belysning på vägar, broar, plattformar, bangårdar och i tunnlar. Trafikverket har ca 210 000 ljuspunkter och landets samtliga kommuner ca 310 000 ljuspunkter på statlig väg utanför tätort (ljus som når naturområden). Totalt i Sverige uppgår kommuners och statens vägbelysning till totalt 2,5 miljoner ljuspunkter, medräknat all belysning i tätorterna. Den mesta av vägbelysningen längs med statliga vägar är alltså kommunal och hur kommuner hanterar oönskat ljus varierar från kommun till kommun.
Belysningen längs Trafikverkets väg- och järnväg ska utgå ifrån de transportpolitiska målen, funktionsmålen samt förordningar och myndighetsföreskrifter. Transportförsörjningen ska vara samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar, och ta hänsyn till säkerhet, miljö och hälsa. Mer specifikt finns bestämmelser om tekniska parametrar såsom ljusnivåer och bländning. Vägbelysning hanteras i Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) av nya projekt enligt Miljöbalken (SFS nr. 1998:808).
Trafikverket har även interna styrande dokument för när och hur belysning ska anordnas vid väg och järnväg. Kraven i dessa bygger oftast på internationella standarder, forskning samt tekniska rapporter från CIE (Internationella belysningskommissionen). Trafikverket samarbetar med Transportstyrelsen inom forskning och i att ta fram föreskrifter. Som ett exempel föreslås att det i kommande Föreskrifter om tekniska egenskapskrav vid byggande på vägar och gator (arbetstitel) från Transportstyrelsen anges att: ”Ljusföroreningar från belysningen ska minimeras, så att negativa effekter för djurliv begränsas.”
Innebörden av detta specificeras ytterligare i de allmänna råden:
• Ljusföroreningar som påverkar ljuskänsliga och hotade eller skyddsvärda arter bör begränsas särskilt.
• Belysning bör utformas så att barriäreffekter, som försvårar djurs naturliga rörelsemönster, minimeras. Det kan exempelvis göras genom att minska den rumsliga spridningen från ljuskällor eller att effektreducera belysningen under lågtrafik.
Föreskrifterna beräknas gå ut på remiss och beslutas under 2021.
Nyttan ska överväga negativa effekter
För att driva elektrisk belysning krävs en icke försumbar mängd energi och det påverkar vår miljö. Belysningen utomhus ger även en negativ påverkan på biologisk mångfald och människans möjlighet att studera rymden. Regel nummer ett är att om belysning ska installeras så ska nyttan överväga de negativa effekterna. Det är en svår avvägning att välja mellan exempelvis trygghet för människor och påverkan på nattlevande djur, och ibland behövs kompromisser. Effektsambanden av belysning behöver studeras mer som hjälp vid sådana avvägningar. Målet är att utifrån ny teknik och kunskap minimera påverkan på miljö och samtidigt öka säkerhet och tillgänglighet.
Internationellt engagemang
Trafikverket är engagerade internationellt i organisationer inom forskning och standardisering och har även egna forskningsanslag. Inom CIE publiceras standarder och rekommendationer för belysning i samarbete med andra internationella organisationer såsom IAU (International Astronomical Union). Där finns bland annat en guide om hur störande ljus från utomhusbelysning kan begränsas. Just nu arbetar flera arbetsgrupper inom CIE med tekniska rapporter om utomhusbelysningens påverkan på omgivningen, bland annat leder Annika Jägerbrand vid Högskolan i Halmstad kommittén Artificial Lighting and its Impact on the Natural Environment.
Viktig kunskap genom studier
Från Trafikverkets egna forskningsanslag kom studien LED-belysningens effekter på djur och natur med rekommendationer (se artikeln ”Förlusten av mörker”), och nyligen beviljades projektet Ekologiska effekter av vägbelysning på insekter och ljuskänsliga arter: bestämning av tröskelvärde i belysningsstyrka för positiv fototaxis och dammsugningseffekt i olika känsliga habitat, även detta lett av Annika Jägerbrand vid Högskolan i Halmstad.
Regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att redovisa vilka åtgärder man vidtagit och avser att vidta för att stärka förutsättningar för pollinatörer. En åtgärd är att implementera rekommendationerna från dessa studier.
Regelverken släpar alltid efter teknik och kunskap men förhoppningen är att detta ska kunna påskyndas genom närmare samarbete och engagemang mellan akademien och infrastrukturförvaltarna.