Ekologisk landskapsplanering (ELP) i skogsbruket har lyfts fram allt mer under det senaste årtiondet. Den senaste tiden har nyckelbiotopsinventeringen fått mycket uppmärksamhet, men samtidigt pågår en del ELP-projekt. En övergripande planering kan vara ett viktigt komplement till skyddet av nyckelbiotoperna.

Varför landskapsplanera?

Om man samordnar skogsbruksinsatserna över större områden är det lättare att planera så att de naturtyper och företeelser som det råder brist på och som många rödlistade växter och djur är beroende av finns i tillräcklig omfattning. Samordning gör det också lättare att se om biotoperna i landskapet är fördelade så att djur och växter kan sprida sig. Dessutom kan man planera för att miljöerna ska bestå över tiden och oavbrutet finnas representerade.

Landskapsperspektivet kan även ge ekonomiska fördelar genom att det gör det möjligt att samordna t ex avverkning av flera bestånd. Kostnaderna för transporter, maskiner m m kan då hållas nere.

Skogsägarnas synpunkter

Att ta reda på var skogsägarna själva vill lägga biotopskydd eller göra andra naturvårdande insatser kan vara en utgångspunkt för att samordna insatser över större arealer. Peter Ask och Mattias Carlsson, forskare vid institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, har intervjuat ett 30-tal skogsägare i södra Sverige. De bad dem bl a ange i vilka bestånd de kan tänka sig att avstå från att avverka skogen.

Det visade sig att på ca 7 procent av arealen hade skogsägarna låga eller inga krav på virkesproduktion. Man tänkte sig istället att skogen skulle få utvecklas fritt eller enbart skötas genom att enstaka träd avverkas. De områden som pekades ut hade relativt höga naturvärden och bildade ganska stora, sammanhängande ytor i närheten av nyckelbiotoper och andra värdefulla kärnområden i landskapet.

Simuleringsmodeller för skogens utveckling

För att få en bild av hur skogen kommer att se ut i framtiden med en viss skötselmetod kan man använda sig av simuleringsmodeller. Modellerna kan hjälpa till att belysa vilka möjliga handlingsalternativ det finns för att uppnå både hög biodiversitet och hög virkesproduktion. Mattias Carlsson m fl har gjort en sådan simuleringsmodell och använt den på ett område på 18 000 ha i Mellansverige. De ekologiska förutsättningarna analyserades genom att kartlägga viktiga miljöer för rödlistade arter. Förutsättningarna för virkesproduktionen beskrevs med traditionella skogliga data. Utifrån dessa beskrivningar sattes olika målsättningar för skogsbruket och för varje bestånd upprättades ett antal olika skötselprogram som kunde kombineras på olika sätt i landskapet. Därefter kunde skogens utveckling simuleras och det gick att skapa en bild av den framtida skogens utseende vid en viss skötsel.

Modellen söker de optimala lösningarna vid olika förutsättningar. När besluten om skötsel sedan ska fattas gäller det att väga olika mål mot varandra utifrån vad man vill uppnå. Mattias Carlsson tror att det finns stora utvecklingsmöjligheter för dylika modeller både vad gäller grundforskning och utveckling av praktiska tillämpningar. Exempelvis behöver de grundläggande modellerna som beskriver skogens utveckling förfinas ytterligare.