Död ved är en bristvara i skogens vattendrag. I 90 procent av sydsvenska bäckar är det så stor brist på död ved att öringbestånden begränsas. Den döda veden har flera viktiga ekologiska funktioner.
Foto: Hans Sjögren
TEMA: SÖTVATTENSkogsbruket har dramatiskt förbättrat naturhänsynen under de senaste decennierna, men vattenhänsynen har inte hängt med. Världsnaturfonden WWF initierade därför samarbetsprojektet Levande Skogsvatten för att lyfta vattenfrågorna i skogsbruket.

Vattenmiljöer är en del av skogslandskapet och skog är en del av vattenlandskapet. Ett hållbart skogsbruk måste innebära att sjöar, vattendrag och våtmarker som gränsar till skogsmarken inte skadas. Inom projektet Levande Skogsvatten har ett antal konkreta metoder utarbetats för att arbeta med skogsvatten.

Nya verktyg – UNK och NPK+

Ett nytt begrepp är UNK – urvatten, naturvatten och kulturvatten – som är ett sätt att beskriva hur skogsbruket har påverkat skogarnas vattenmiljöer. UNK kopplar till skogsbrukets använda begrepp: urskog – naturskog – kulturskog men handlar här om skogsvattnen. Urvatten har mycket höga naturvärden och det är angeläget att bevara de urvatten och urvattenlandskap som ännu finns kvar. I Sverige visar en första bedömning att endast fem procent av våra inhemska vattendrag kan betraktas som urvatten. 25 procent är naturvatten och så mycket som 70 procent kulturvatten. Det finns alltså ett stort behov av att återställa våra vattenmiljöer och idag finns kunskaperna som behövs för att göra ett kulturvatten till naturvatten.

Ett annat verktyg som projekt Levande Skogsvatten har tagit fram är NPK+ (Naturvärde, Påverkan, Känslighet och Plusvärde), som gör det enkelt att planera vattenvården i skogsbruket. Genom att systematiskt bedöma vattnen får skogsägaren ett underlag som hjälper honom att ta ställning till hur vattnen och deras närområden kan brukas på bästa sätt. På så sätt kan vatten inarbetas i skogsbruksplaner och vattenvården blir en del av skogsbrukets naturhänsyn.

Blå målklasser och restaurering

biodiv08_3_alkarr1

Bara ett par timmar efter igenläggning av diket började vattnet återvända till alkärret. Foto: Per Petersson

De flesta skogsägare har så kallade Gröna skogsbruksplaner. Nu har projekt Levande Skogsvatten utvecklat motsvarande mål för skogarnas vattendrag med tre blå målklasser:

VG (vatten, generell) innebär generell naturhänsyn till vattenmiljöer enligt skogsvårdslagen och miljöcertifieringens ambitioner.

VF (vatten, förstärkt) innebär förstärkt ambition för kantzonen, mängden död ved och hänsyn vid körning.

VO (vatten, orört) innebär särskilt höga ambitioner för värdefulla och/eller känsliga vattenmiljöer som kräver orördhet.

En effektiv metod för att återställa dikad skogsmark har utvecklats i projektet. Det finns mer diken än naturliga vattendrag i det svenska landskapet, vilket visar hur mycket vi påverkat vattnets lopp och flöde! Många av skogsdikena ger ingen förbättrad skogsproduktion. Levande Skogsvatten har utvecklat en metod för att identifiera och enkelt täppa igen sådana onödiga diken på ett enkelt och billigt sätt. Att täppa igen diken som inte ger ökad skogstillväxt borde vara en del av skogsbrukets generella naturhänsyn!

Fem konkreta resultat från projektet Levande Skogsvatten

1) Rapporter om skogsvattnens biologiska mångfald. www.wwf.se/levandeskogsvatten.

2) UNK (Urvatten, Naturvatten, Kulturvatten), ett begrepp som beskriver hur människan har påverkat vattenmiljöer.

3) NPK+, ett enkelt verktyg för att planera och integrera vattenhänsyn i det skogliga naturvårdsarbetet

4) Blå målklasser för vattendrag, som talar om vilka åtgärder som behövs.

5) Lägga igen skogsdiken – ett enkelt och billigt sätt att restaurera våtmarker.

Läs mer

www.wwf.se/levandeskogsvatten