Diskussioner om tiden efter corona, post-Corona, pågår dock i olika länder och sektorer, nu i maj 2020 när kurvorna i flera länder har börjat peka neråt. Hur ska vi som indivi­der och samhällen ta vara på erfarenheterna av just denna pandemi? I relation till de stora samhällsomvandlingar som krävs för att minska och anpassa oss till klimatförändringarna och till utarmningen av den biolo­giska mångfalden så påpekas att såväl politiker som allmänhet har visat sig ha kapacitet att ställa om snabbt, när många uppfattar att det krävs. Dock är ju önskan att en omställning för klimat och biologisk mångfald inte genomförs med lika stora negativa konsekvenser som vi ser i spåren av covid-19. Redan före corona fanns dock diskussionerna om behovet av stor samhällelig omställning, det vill säga transformation, i relation till biologisk mångfald (se Biodiverse nr 2019:3-4). Och nu förs diskussio­ner om hur de stora ekonomiska stödpaketen till exempelvis företag kan kombineras med insatser för miljö, biologisk mångfald och klimat.

Ett bidrag i samhällsomställningen är att ännu tydligare än tidigare uppmärksamma, förebygga och åtgärda de negativa konsekvenser för biologisk mångfald som följer av viss exploatering. Vissa forskare talar till och med om behovet av en bevaranderevolution, dvs en radikal för­ändring av synsätten inom naturvården. Man diskuterar om vi ska sluta sörja slutet för den ”vilda” naturen och hylla det nya vilda som följer av exempelvis invasiva arter eller av konstruerad och reparerad natur som är ”ekologiskt kompenserad”. Eller satsa på återvildad (re-wilded) natur genom introduktion av exempelvis stora gräsätare. Och åter andra påpekar att hänsyn till biologisk mångfald måste vara en integrerad och självklar vardaglig del av alla sektorers perspektiv och arbete. Det räcker inte med en separat naturvårdssektor och skydd av områden.

Vi måste aktivt ställa oss frågorna: Vilken natur vill vi ha – ur kulturell eller ekologisk synvinkel eller ur produktionssynpunkt? Eller bara för naturens egenvärdes skull? Vilken natur måste vi ha för att upprätthålla de grundläggande biologiska, geologiska och kemiska processer som skapar livsbetingelserna för oss? Och vet vi ens vetenskapligt vad det är för natur vi måste ha? Och vilken natur får vi om vi inte tänker efter och gör aktiva val? Även om så kallad ekologisk kompensation ännu inte fullt ut kan kompensera den värdefulla biologiska mångfald som förloras genom viss exploatering så hjälper den oss förhoppningsvis att ställa viktiga frågor.