Men i vissa fall är den synliga, systematiska och demokratiskt förankrade värderingen något som måste eftersträvas – det gäller till exempel vid myndighetsutövning, det vill säga när olika företeelser, människor etc bör bedömas lika. En artikel i detta första nummer av Biodiverse 2015, om hur begreppet ”naturvärde” används i olika rapporter med fokus på naturvärdesbedömningar, visar att stora förbättringar behövs. Transparens och systematik saknas i många fall.

I andra fall har inte värderingen ens kommit upp till ytan, till diskussion. Värdet är invävt och därmed ”osynligt” men just därför också starkt bestämmande. Vi har inte börjat sätta ord på hur vi värderar och handlar. Då är det svårt att diskutera och reflektera över hur värdet skulle kunna vara annorlunda. Ett exempel på detta är vår uppskattning och skötsel av gräsmattor. Denna gröna ”öken” som skulle kunna vara en resurs för biologisk mångfald om vi värderade annorlunda.

Det finns värden som vi idag i många kulturer har svårt att relatera till – värden som kanske skulle behöva lyftas. Naturområden och träd som upplevs som ”heliga”, biologisk mångfald som skänker mental ro och hälsa, identitet och sammanhang. Dessa värden behöver återupptäckas, sättas ord på och värderas.

Osynliga värderingar (vem sätter värden, när, hur och för att användas till vad) medför att det blir svårt att föra öppna samtal om vad som är viktigt och oviktigt, bra eller dåligt etc. Det leder också till att vissa värden inte blir tillräckligt uppskattade och synliggjorda. Vi lyfter här fram biologisk mångfald och några av de värden som behöver lyftas och andra värden som ännu inte ens luftats.

Att tydliggöra och systematisera värderingar är en svår uppgift men vi måste ändå försöka. Naturvårdsverkets och Riksbyggens arbete med kommunikation och värdering av ekosystemtjänster är exempel på två sådana insatser som beskrivs här.