CBM var en tidig och aktiv aktör inom biologisk mångfald. Dåvarande regeringen, SLU och Uppsala universitet och Artdatabanken drev fram en inriktningstanke som var förutseende. I CBM:s tidslinje som går genom numret visas exempel på verksamheter och händelser sedan 1995. Vidare tar vi upp tankar inför framtida forskningsbehov – där CBM och andra aktörer behöver göra insatser. Forskningsbehoven idag är fortsatt stora, framför allt när det gäller att förstå samhälleliga drivkrafter bakom hoten mot biologisk mångfald, och därtill kopplade lösningar. Förlusten av biologisk mångfald fortsätter i Sverige och i övriga världen – även om det finns ljusning inom vissa fält. Forskning för att öka grundläggande biologisk förståelse av biodiversitet är också angelägen. Det gäller särskilt i relation till samspelet mellan ekosystemen och människans användning av landskapet och ekosystemtjänsterna. Vi måste förstå alla de biologiska, geologiska, kemiska och samhälleliga processer som skapat och skapar den biologiska mångfald vi har – det gäller historiskt likaväl som idag, det vill säga i de ”nya” miljöer människan skapat. Många av dessa nya miljöer, som till exempel flygplatser, ger flera negativa konsekvenser (utsläpp, buller) men ger också oväntade positiva effekter för biologisk mångfald (till exempel erbjuder de växtplatser för fältgentiana). CBM:s 20-åriga verksamhet har på många sätt varit lyckosam. Som lundaforskaren Anna Tunlid visar i sin artikel så har CBM varit och är en så kallad hybridorganisation som inte så lätt passar in i universitetssystemet. Förutvarande rektor Lisa Sennerby lyfter i detta nummer dock fram vikten av att organisationer som CBM finns idag. På många sätt är CBM:s uppdrag mer rätt i tiden än någonsin, utifrån de behov som samhället har av en vetenskaplig kunskapsproduktion som är nytänkande, relevant för politik och praktik samt sker i samverkan med olika aktörer utanför akademin.