Anledningen till detta fokus är den bok som CBM nu publicerar tillsammans med Naturvårdsverket, Biologisk mångfald, naturnyttor och ekosystemtjänster. Boken startade som ett initiativ inom Naturvårds­verkets vetenskapliga råd för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, för att sätta på pränt det som rådets medlemmar under många års arbete kunnat konstatera, nämligen att vi alla har olika perspektiv på vad bio­logisk mångfald är, vad den betyder för oss, och hur vi kan arbeta för att uppnå det bevarande och hållbara nyttjande som konventionen om biologisk mångfald stipulerar.

Det är inte lätt att ringa in begreppet biologisk mångfald, och många har starka känslor för och emot hur det kan användas. Det kan beteckna själva variationen av allt liv, oavsett om det är olika genvarianter, arter eller ekosystem vi pratar om, men samtidigt också avse denna mångfalds komponenter. Det finns inget enskilt mått som kan beskriva och mäta biologisk mångfald, utan det behövs ett otal olika mått. Exakt vilka mått som är relevanta beror på sammanhanget, till exempel vilken naturtyp vi pratar om, vilken aktivitet vi bedriver, eller vilka ekosystemtjänster vi värdesätter. För att kunna definiera vad hållbart nyttjande i svenskt skogsbruk innebär behövs en uppsättning mått på biologisk mångfald, för hållbart fiske en annan uppsättning, och så vidare.

Många har efterfrågat ett enklare begrepp, som kanske är lättare att förstå och använda. Det finns säkert enklare termer som vi skulle kunna använda, men vi kommer inte ifrån det faktum att det är något väldigt komplext som vi försöker fånga med begreppet biologisk mångfald. Om vi ska arbeta med denna komplexitet är vi inte hjälpta av ett begrepp som låtsas som att allt är enkelt.

De olika artiklarna i detta nummer bygger på några av kapitlen i boken, och vi hoppas att de ska förmedla den mångfald av olika synsätt man kan anlägga på biologisk mångfald, beroende på vilken vetenskaplig disciplin man är skolad inom, eller vilka olika samhällsprocesser man är intresserad av. Den viktiga slutsatsen är att praktiskt taget alla vetenskap­liga angreppssätt är relevanta och nödvändiga för att vi ska kunna arbeta med biologisk mångfald på ett meningsfullt sätt, och för att vi ska nå mångfaldskonventionens mål.