TEMA: EN GLOBAL RÄDDNINGSPLAN FÖR BIOLOGISK MÅNGFALDDen 28 april 1999 beslutade Sveriges riksdag om miljömålssystemet, vilket idag inkluderar sexton miljökvalitetsmålen och ett generationsmål: ”Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser”. Kanske ett av de mest ambitiösa politiska beslut som någonsin har fattats och ett steg mot att vända utarmningen av vår natur.

År efter år har rapporterna om hur arbetet att nå miljömålen visat på mestadels sura gubbar över de mål vi inte kommer att nå. Och nästa år är det faktiskt 25 år efter det riksdagsbeslutet – en generation definieras ofta som just 25 år. Vi är inte i närheten av att nå generationsmålet.

I december förra året visade massmedia ett stort intresse för biologisk mångfald. Då hölls partsmötet inom konventionen om biologisk mångfald där målet var ett nytt globalt ramverk – ett Parisavtal för biologisk mångfald. Uppladdningen hade varit ett antal löpsedelrubriksskapande rapporter om utrotning av arter och ekosystemtjänster från olika organisationer. Resultatet av förhandlingarna och lite om de utmaningar som väntar kan vi läsa om i detta nummer av Biodiverse, i artiklar skrivna av några som var på plats i Montreal och förhandlade. Om nya internationella mål för mänskligheten att försöka uppnå. Kommer det nya ramverket att vända utvecklingen? Är det tillräckligt?

Cyniskt kan man säga att vi har sett liknande kraftsamlingar förr, egentligen med början redan 1972 i och med Stockholmskonferensen, som firade 50 år förra året.

Naturen är i kris och vi måste vända utvecklingen. 1987 kom Brundtland-kommissionens rapport Our Common Future som framhöll att naturen är i kris… År 1992 kom konventionen om biologisk mångfald som formulerade en strategisk plan för 2002–2010, en för 2010–2020 och nu är vi framme i en för 2020–2030. Varje förhandling har resulterat i optimism, men måluppfyllelsen har inte motsvarat förväntningarna. Är det då cyniskt att vara avvaktande och invänta den handlingskraftiga politik som ramverket borde resultera i?

Tidigare strategiska ramverk har kanske haft otydliga mål, men samtidigt har den politiska ambitionen varit alltför låg. Uppenbarligen har man tyckt att insatsen har varit för hög i förhållande till det man trodde att mänskligheten hade att vinna av att säkerställa fungerande ekosystem och ekosystemtjänster.

Nu får vi se vilka krafttag den svenska regeringen tar under den närmaste avgörande åren och om de kommer att vara tillräckliga…

Text: Håkan Tunón, t.f. föreståndare, CBM