Det verkar dessutom som att vi blir alltmer selektiva och enkelspåriga rörande vad vi vill äta. När vi tidigare nyttjade en mängd olika arter har vi idag fastnat för några enstaka som vi använder desto rikligare av, vilket i sig påverkar till­gången och hållbarheten i bruket.

Idag är våra proteinkällor par préférence nötboskap, svin och höns, och i stäl­let för en mångfald av fiskar så väljer vi mestadels odlad lax. I en ofta refererad DN-intervju från 1993 sade lundaprofessorn Torbjörn Fagerström (seder­mera SLU:s prorektor): ”För sin överlevnad behöver mänskligheten 10–15 jordbruksgrödor och några husdjur. Andra arter är överflödiga.”

Vad gäller vår konsumtion kan man konstatera att vi praktiskt taget är där idag – och det har skett på bekostnad av den biologiska mångfalden. Det var förmodligen inte riktigt så Fagerström menade men vi är på god väg att skapa den verkligheten.

Vårt produktionslandskap har tagit över i stället för det som vi brukar kalla naturen, det vill säga livsmiljön för vild, icke-domesticerad biologisk mång­fald. Under året har vi på CBM på olika sätt velat beskriva relationer mellan människans livsstil, det omgivande landskapet och den biologiska mångfal­den. Detta var temat för rapporten Den biologiska mångfalden och maten vi äter som kom tidigare i höst och Mångfaldskonferensen 2024 som detta nummer Biodiverse bygger på.

Håkan Tunón, föreståndare för CBM