På flera håll i Sydsverige har idéerna om stubbskottsängar och skottskogar tagits upp vid nyanläggandet av park- och rekreationsmark. Ofta har man inte direkt uttalat att det är fråga om denna markanvändning men i praktiken har skottskogar skapats när man huggit ner lövträdsplanteringar för att de till exempel kommit att bli för höga och skymt utsikter. Successivt har man dock på en del håll direkt uttalat att man formar historiskt inspirerade skottskogar. Sådana är inte särskilt svåra att sköta på ett tämligen rationellt maskinellt sätt, men man kan höja dessa områdens värde betydligt med genomtänkt planering och något mer resurskrävande skötsel. Antagligen är det främst stubbskottsängar som skulle kunna ha en riktigt hög potential såväl ut ett rekreationsperspektiv som ur ett biologiskt mångfaldsperspektiv. För att få till stånd en riktigt ”bra” stubbskottsäng är det viktigt att den initiala trädplanteringen sker på ett sådant sätt att det i framtiden går att komma åt med slåtteraggregat mellan de framväxande socklarna. Planteringen får heller inte ske så att den ger onaturligt strikta mönster.
Vidare bör flera olika trädslag ingå. Ängen i en sådan stubbskottsäng måste sås in och marken bör på olika sätt utmagras för att få till stånd en vacker ängsflora. I en del historiska stubbskottsängar har det funnits mycket glest stående högvuxna träd som inte ingått i huggningscyklerna. Ofta har det varit fråga om ekar. Sådana ”överståndare” kan också mycket väl ingå i framtida stubbskottsängar inne i tätorterna eller i deras närhet.
En aspekt på skottskogar och stubbskottsängar som helt nyligen blivit aktuell är att de kan vara ett rationellt sätt att producera biobränsle. Att man i skottskogsbruket behåller sockeln och låter den vara upphovet till ny trädproduktion innebär att man undviker en hel del koldioxidavgång till atmosfären i samband med huggning till skillnad mot konventionellt skogsbruk. Detta är miljömässigt en betydande vinst. Nyligen gjord forskning inom ett tvärvetenskapligt projekt lett av CBM har kunnat visa att det finns en mycket stor potential för biobränsleproduktion inom en rad något udda markslag, som vägrenar åkerkanter, kraftledningsgator med mera. Också mer eller mindre obrukade udda tätortsnära områden har visat sig ha en hög potential för biobränsleproduktion. Det rör sig ofta om områden med spontant lövslyuppslag. Ofta har lövslyet där trängt tillbaka en attraktiv ört- och gräsflora. Om sådana områden kan bli föremål för skottskogslikande skötsel kan de bli mera rekreationsmässigt attraktiva samt bli viktiga biotoper för bland annat många dagfjärilsarter. Studier från bland annat New Forest i England visar att många relativt ovanliga dagfjärilar gynnas av skottskogsskötsel. Vill man höja ambitionen ännu mer kan man komplettera med fläckvis slåtter och på så sätt få områdena mera stubbskottsängslika.
Biologisk mångfald, kulturhistoria och rekreation
Vid CBM har det de senaste åren med stöd från Energimyndigheten bedrivits forskning kring alla de biologiska värden som kan uppnås med hjälp av skottskogs- och stubbskottsängsskötsel. Litteratursammanställningar har visat att lövträdens socklar kan innehålla en hel del död ved som kan härbärgera sällsynta skalbaggar, till exempel ekoxe. Vidare har CBM samordnat tvärvetenskapliga studier kring en framtida mer utökad användning av slytäkt för energiändamål. Som ovan nämnts har också en del ansatser gjorts för att få in stubbskottsängar och skottskogar i parkskötsel och skötsel av tätortsnära områden. Nu bör nästa steg vara att någon eller några progressiva kommuner går samman med lämpliga forskare för att i praktiken börja utforma inte minst stubbskottsängar i tätortsnära lägen. Då kan man dels knyta an till kulturhistorien, gynna en hotad del av biodiversiteten samt inte minst lägga grunden till attraktiv rekreationsmark som rätt utformad kan bli ekonomiskt självbärande.
Skottskogen vid Onslunda sten I östra Skåne som håller på att bli naturreservat.
Foto: Urban Emanuelsson