Bättre miljöhänsyn, fortsatt skydd av särskilt värdefulla områden, samt restaurering av land- och vattenmiljöer behövs för att bevara arter och naturtyper.
Medlemsländerna ska rapportera vart sjätte år om tillståndet för de speciellt listade arterna och naturtyperna. Rapporteringskravet formuleras i direktivets artikel 17. Den populärvetenskapliga sammanfattningen ”Arter och naturtyper i habitatdirektivet” på 73 sidor kan beställas på www.artdata.slu.se
Sveriges har redovisat till EU-kommissionen hur det står till med våra arter och naturtyper i art- och habitatdirektivet. Rapporteringen skedde i juni 2007 men nu finns en populärvetenskaplig sammanfattning som är den första i sitt slag. Den ger både ris och ros för arter och naturtyper i Sverige.
Det visar sig att tillståndet för biologisk mångfald varierar, men det behövs bland annat bättre miljöhänsyn i människans brukande. Annars går det inte att vända negativa trender och upprätthålla en god status för arter och naturtyper i Sverige.
Sverige har ett ansvar för att bevara de arter och naturtyper som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv, men bara 29 procent av naturtyperna och 46 procent av de listade arterna är långsiktigt livskraftiga i Sverige.
– Tillståndet är allvarligt för 43 procent av de svenska arterna och naturtyperna som omfattas av direktivet. Bland annat har flera fjärilar och skalbaggar en ogynnsam bevarandestatus. Bland naturtyperna är situationen kritisk framför allt för gräsmarker och vissa skogsmiljöer, berättar Annika Sohlman från ArtDatabanken SLU, projektledare för den svenska rapporteringen.
Gräsmarkernas naturtyper är till stor del knutna till odlingslandskapet som har genomgått en dramatisk förändring under de senaste 100 åren. De flesta av dessa naturtyper har minskat kraftigt och fragmenterats. Tillståndet för dessa naturtyper har bedömts vara dåligt, liksom för en stor andel av de arter som är knutna till dessa miljöer. Särskilt hotade är slåttermarkerna och lövängarna vilka har minskat dramatiskt i hela landet under 1900-talet. Numera återstår bara små fragment av dessa en gång så vanliga naturtyper. Tillbakagången är särskilt bekymmersam då en stor artrikedom är knuten till dessa miljöer.
I miljöer med lågt exploateringstryck och liten markanvändning, exempelvis fjäll och bergsmiljöer, är tillståndet gynnsamt. Däremot i vattenmiljöer där vattenreglering, dikning och övergödning har orsakat igenväxning och störda hydrologiska förhållanden, är läget sämre.
Glädjande är att minskningen av försurande nedfall, restaurering av vattendrag och anläggning av småvatten börjar ge positiv effekt och därmed bättre framtidsutsikter för många arter, till exempel groddjur.
I Sverige omfattas ungefär 150 arter och 88 naturtyper av EU-direktivet. De listade naturtyperna täcker en stor andel av de naturtyper som är intressanta från svensk naturvårdssynpunkt.
De listade arterna utgör en bråkdel av alla Sveriges arter, men kan anses representativa för en stor del av Sveriges skyddsvärda arter.