Som en följd av minskad hävd och ökad kvävebelastning via luftföroreningar har hundkäx (Anthriscus sylvestris) på ängsmarker och andra fodermarker i odlingslandskapet ökat kraftigt under senare decennier. Den ökade konkurrensen ses som ett växande hot mot den genuina ängfloran.
Hundkäx och smörblomma
De insekter som lever på hundkäx vädrar dock morgonluft. En av våra mest spektakulära bärfisar Graphosoma lineatum har brett ut sig kraftigt i östra Mellansverige och är nu mycket vanlig i Mälardalen. Arten, som på svenska kallas strimlus, är längsrandig i rött och svart och är mycket lätt att känna igen. Det är en mellaneuropeisk art som under 1940-talet vandrade in i Sverige och som nu sprider sig stadigt norrut.
Andra arter som ökat i och med hundkäxets expansion är tÊex stjälkbocken Phytoecia cylindrica och sumpviveln Lixus iridis. Båda dessa skalbaggar ynglar i stjälkarna av Anthriscus och ytterligare några flockblommiga växter.
Smörblomman (Ranunculus acris) var förr relativt begränsad till lakvattensstråket i anslutning till gödselstacken på bondgårdarna. Nu finns den överallt i ängar, lindor och vallar. I takt med detta har de på smörblomma specialiserade bladbaggarna Hydrothassa marginella och H. glabra blivit allmänna från att tidigare ha varit sällsynta.
Brännässlor i skogen
Brännässlor i skogsmark var förr mycket sällsynt men är nu regelbundet förekommande i Sydsverige. En art som utnyttjat detta är kartfjärilen Araschnia levana, en vacker liten dagfjärilsart, som nyligen etablerat sig på flera håll i Skåne och troligen kommer att sprida sig norrut.
Bladvass i viken
De insekter som är knutna till bladvass och kaveldun visade upp sin största expansion under sextio- och sjuttiotalet när effekterna av övergödningen av våra sjöar och vattendrag var som störst.
Kaveldunsrörfly Nonagria typhae, vassfly Chilodes maritima och vassrörfly Archanara dissoluta är några av de nattflyarter som successivt ökat sin utbredning i Sverige. Under senare år är röda vassblåsbaggens Anthocomus coccineus enorma ökning i landet ännu mer påtaglig. Trots att denna skalbagge bara är ca 5 mm lång kan den vid massuppträdande färga alla bladvassvippor blodröda.
Det är trevligt att få tillfälle att stifta bekantskap med nytillkomna arter i vår fauna, men det ger samtidigt en obehaglig känsla av att allt inte står rätt till i en natur som alltmer övergöds.