Det här numret av Biodiverse handlar om undervisning och information inriktad på biologisk mångfald. Vi vill visa hur viktigt det är att kunskapen om den biologiska mångfalden når ut i samhället på olika sätt. Men att allmänhet och politiker får tillräckligt mycket fakta om biodiversitet innebär inte automatiskt att de politiska besluten och vårt handlande kommer att gynna den biologiska mångfalden. Det är inte bara rena fakta som har betydelse, utan även känslan för naturen är viktig. Det handlar om både hjärta och hjärna.

Samspel mellan kunskap och känsla

Det finns ett intressant samspel mellan kunskap och känsla när det gäller naturupplevelser. Man kan få många fina upplevelser utan att man behöver känna till så mycket om de djur och växter man ser eller hör. Samtidigt är det ofta så att goda kunskaper om djuren och växterna kan ge naturupplevelsen en djupare dimension. Då menar jag inte bara att det gäller att kunna namnen på olika arter, det gäller minst lika mycket att förstå olika samband i naturen. Kunskapen kan alltså berika känslan, men känslan kan också göra kunskapen meningsfull. För att naturvården ska vara framgångsrik krävs det att den känsla för naturen som naturupplevelser kan ge kopplas ihop med en god kunskap i samhället om biologisk mångfald. Enbart den teoretiska kunskapen räcker inte.

Kontakten med naturen

Risken finns idag att allt fler människor boende i städerna tappar sin naturkänsla då de mycket sällan får chansen att komma i kontakt med naturen.

Ett sådant ”främlingskap” för naturen gör att de politiska besluten kan bli negativa för biodiversiteten även om mycket kunskap plockas fram av forskare, amatörer och myndigheter. Ju fler som känner främlingskap, desto färre blir det som är beredda att kämpa för naturvården och den biologiska mångfalden. Därmed riskerar dessa frågor att försvinna långt ner på den politiska och samhälleliga dagordningen.

Naturkänsla nära tätorten

En stor omsorg om den tätortsnära naturen är ett bra sätt att förhindra att människor inte tappar naturkänslan. Vi som vill bevara avlägsna områden med värdefull natur måste tänka på detta. En viss prioritering av den tätortsnära naturen kan vara ett bra medel för att aktivera en bred opinion även för bevarandet av en mera avlägsen natur.

Den tätortsnära naturen har ofta behandlats tämligen styvmoderligt. Ofta har den fungerat som ”reservmark” för olika former av exploatering. Här behövs en alldeles extra varsam planering, och i många stycken en ren restaurering av halvförstörda områden. En fin närnatur ger en känsla för naturen hos många människor. Detta kan, tillsammans med en väl spridd kunskap om biologisk mångfald, göra det lättare att få till stånd ett starkt naturvårdsarbete som skyddar våra växter och djur.