Ekosystemtjänster – de direkta och indirekta bidragen från ekosystem till människors välbefinnande – har som begrepp och koncept fått en allt större uppmärksamhet i forskningen och betydelse i policyarbete och beslutsfattande. Exempelvis ingår ekosystemtjänster i de nationella miljömålen för uppföljning och utvärdering av miljöpolitiken, och för underbyggda beslut i till exempel markanvändningsfrågor. Det är dock otydligt hur kulturella ekosystemtjänster kan förstås och användas och denna otydlighet avspeglar sig i gällande policydokument och beslutsstöd. Samtidigt är de kulturella ekosystemtjänsterna viktiga i beslutsfattande och andra tillämpningar av ekosystemtjänster, efter – som de omfattar fysiska, intellektuella, religiösa, symboliska och andra samhälls- och sociokulturella värden som förknippas med vistelse i och utbyte av naturen. Och detta är centralt för ekosystemtjänster som ett antropocentriskt orienterat koncept. Efter – som olika värderingar hos oss människor avgör vad, på vilket sätt och i vilken utsträckning dessa tjänster tillför välbefinnande, är de kulturella ekosystemtjänsterna alltså inte så handfasta, materiella och konkreta som de andra kategorierna av ekosystemtjänster är. På en konceptuell nivå kan nog många förstå begreppet och konceptet, men hur kan dessa definieras, mätas, värderas och balanseras med andra tjänster eller värden i markanvändning och beslutsfattande? I forskningen med dess olika discipliner och vetenskapskulturer har kulturella ekosystemtjänster kommit att omfatta en nästan obegränsad mängd av möjliga natur-, kultur- och sociala värden och nyttor som i högre eller lägre grad är knutna till ekosystem och ekosystemprocesser. I projektet ”Nationell miljöövervakning och utvärdering av ekosystemtjänster i fjäll och skog” (Naturvårds – verket) har vi gjort en litteratursammanställning om hur detta begrepp har definierats och använts i vetenskapliga artiklar. I totalt 142 artiklar fann vi uppemot 300 olika företeelser som benämndes kulturell ekosystemtjänst. Vi kunde konstatera att många av dessa handlade om hur ekosystemens struktur, processer och funktioner uppfattas, och om att vissa egenskaper och förutsättningar i eko – systemen visade sig vara lämpliga för olika aktiviteter som jakt eller fiske eller rekreationsvärden. Det visade sig också att få artiklar konkret omfattade varför och på vilket sätt ekosystem och ekosystem – processer ger direkt eller indirekt välbefinnande, vilket ju är grundläggande i begreppet.

Mångfald i tolkningar

I en fördjupad analys av 53 artiklar kunde vi också konstatera att många handlade om både biotiska och abiotiska komponenter och att många snarare behandlade landskap än ekosystem, där aspekter som topografi eller utsikt spelar roll och inverkar men där dessa aspekter inte direkt kan knytas till ekosystem och ekosystemprocesser. I vissa fall anges att icke-biologiska egenskaper ger förutsättningar för ekosystemtjänster, till exempel att kulturella ekosystemtjänster uppstår via havsbaserad vindkraft eller förekomst av fornlämningar.

Vidare såg vi att välbefinnande och nytta dels togs upp mer generellt och dels specifikt för en viss målgrupp, men också att konfliktsituationer och kompromisser mellan olika målgruppers välbefinnande belystes. Våra analyser pekar också på att s kala och upplösning i tid och rum, vilka är centrala i planering och annan form av beslutsfattande, visserligen tas upp i vissa fall men att de brister, eller saknas helt, i konkreta och tydliga bedömningar i form av kvantitativ och kvalitativ information som kan användas för skattningar och kartläggningar. Slutsatserna är att den vetenskapliga litteraturen om kulturella ekosystemtjänster är omfattande och starkt i ökande, men att mångfalden och variationen i tolkningar om hur dessa kan definieras, skattas och värderas, gör det svårt att utgå ifrån befintlig kunskap om kulturella ekosystemtjänster som underlag f ör beslutsfattande. Vad kan vi då ta fasta på och utveckla vidare för att begreppet kulturella ekosystemtjänster ska bli mer användbart och tillföra kvalitet till beslutsfattande? Vi har kommit fram till att några viktiga steg ä r att definiera vilken typ av miljö och ekosystem det är fråga om, och hur, var och när en ekosystemtjänst uppstår som ett resultat av ekosystemets processer, vilken målgrupp som är i fokus och den tänkta nyttan, vilka beslutsstöd som kan vara aktuella, samt skala i tid och rum.

I projektet har vi haft fokus på ekosystemtjänster i fjäll och skog och på samisk kultur och rennäring. Utgångspunkten är alltså fjällmiljön och de ekosystem som förkommer där, och målgruppen är ren – skötare som har fjällen som arbetsplats, men också annan lokalbefolkning och besökande i fjällen. De beslutsstöd vi har tittat på är miljömålet Storslagen fjällmiljö, med preciseringar och indikatorer, och de så kallade renbruksplanerna som är samebyarnas markanvändningsplan och dessutom deras underlag för samråd med annan markanvändning.

Tid och rum viktigt

Vad gäller skala i tid och rum kan vi konstatera att samma ekosystemtjänst kan kategoriseras olika bero – ende på tidsdimensionen. Ett exempel är bär, som tidigare var nödvändig föda och därmed försörjande ekosystemtjänst men som nu i huvudsak plockas för rekreation och då är en kulturell ekosystemtjänst. På samma sätt kan renkött, horn, skinn med mera dels utgöra en försörjande ekosystemtjänster i dess direkta användande, men också en kulturell, för upplevelsen av att konsumera eller betrakta dessa. Exemplet med renen och renskötseln är speciellt intressant att titta på i förhållande till tids- och rumsaspekten. Renskötsel bedrivs i hela norra Sverige, med renarna betande i skogslanden närmare kusten under vintern, och i fjällen under sommaren och där varje sameby har sina flyttleder, nyckelområden och kärnområden. På lokal skala finns dessutom rengärden och andra fasta anläggningar. Varje plats i ett mycket stort geografiskt område är viktigt vid något eller flera tillfällen varje år. Tillgången på lav i skogslandet är en direkt avgörande faktor för antalet renar som samebyarna kan hålla, och det i sig är en direkt avgörande faktor för ett tillräckligt högt betestryck i fjällen. Men tillgången på lav för renbete minskar idag stadigt på grund av skogsbruket. Beslutsfattande kring och användning av skogsland i norra Sverige är alltså av största betydelse för de olika ekosystemtjänster som öppna fjällandskap tillhandahåller.

I fjällandskapet kan många kulturella och andra ekosystemtjänster förknippas med just det öppna, storslagna landskapet med dess speciella ekosystem och ekosystemprocesser. Rennäringen och den samiska kulturen är tydligt närvarande, där ett tillräckligt högt betestryck av ren är en viktig faktor.