Hur många mänskliga kulturer det finns i världen vet jag inte, men tusentals är det. Som hos alla andra levande organismer på den här planeten stämmer parollen ”alla olika alla lika” väl in på människan. Visst finns det skillnader mellan kulturer men till största delen är vi ju lika.

Leken slår undan skillnader

Naturskoleelever umgås utan tankar på skillnader. Mångfalden i naturen blir en självklar spegel av mångfald även bland människor. Foto: Urban Emanuelsson

Två av alla de saker som förenar oss är barnens upptäckarglädje och nyfikenhet, samt att innerst inne mår de allra flesta människor bra av att vistas i naturen. Det har det till och med börjat komma vetenskapliga belägg för. Det är inget jag blir förvånad över. Häri ligger en väldig möjlighet till integration kulturer emellan. Barnen, som från början inte bryr sig speciellt mycket om utseende eller kulturell härkomst, får så småningom en uppfattning om vad som är det så kallade normala. Vad detta normala blir beror på uppväxtmiljön. I leken kommer nyfikenheten och upptäckarglädjen att ta sig förbi de flesta uppfattningar om detta normala. Allt det som förenar oss blir så tydligt att det som råkar vara olika inte på något sätt leder till irritation. Barnen undersöker, frågar och upptäcker, kort sagt leker med varandra utan att bry sig om hår- eller hudfärg eller liknande.

Här kommer naturen in i bilden. I den biologiska mångfalden av både organismer och livsmiljöer finns det mycket att upptäcka och ta reda på. Mångfald blir något som är intressant och roligt. Ju mer olika djur, växter, svampar, döda träd och stenar som finns att upptäcka, desto mer spännande är det. Detta följer troligen med upp i åldern. Olika sorters människor från olika kulturer går lika bra att ”leka” med och mångfald är något positivt – inte konstigt.

Närheten underlättar

Det är klart att ju närmare man bor ett naturskönt område desto troligare är det att man vistas där. Och om man bor nära människor från olika kulturer umgås man, i alla fall som barn, oftare med dem. På det sättet är närnatur och integration lika. Närnaturen blir ett sätt att integrera känslan för naturen, och naturen blir ett sätt att underlätta integrationen med (inte av) olika kulturer. Det är ju inte bara invandrare som ska integreras med svenskar utan också tvärtom. Det kanske är bristen på insikten om detta som gör att det går så trögt.
Jag skulle nog ha aktat mig för att skriva om detta lätt klichéfyllda ämne om det inte vore för att jag själv har upplevt det, tillsammans med Fältbiologerna som har en klubb för minifältisar i Rosengård i Malmö. Här lever människor från många olika kulturer och en del av barnen följer ibland med på fältbiologernas aktiviteter. De upplever här naturen tillsammans och, utan att tänka på det, bidrar till ett samhälle med mindre konflikter och mer förståelse för naturen.Ytterligare ett kanske oväntat skäl till att värna om närnaturen och den biologiska mångfalden.