Parasiter är det föga smickrande namnet som brukar få beteckna ovälkomna gäster. Order parasit betecknar ju en organism som lever på en annan värdorganisms bekostnad. Men detta behöver inte alltid vara fallet med de arter som använder våra kroppar som livsrum.

Kvalster, loppor och löss

Hårsäckskvalstret, Demodex folliculorum, lever normalt ett stilla liv i hudens hårsäckar, vanligen ögonfransarna och i ansiktet. En närstående art lever i fettkörtlarnas kanaler i huden där det livnär sig på oljiga substanser utan att störa, förutom några nattliga promenader. Dessa fredliga gynnare finns i de flesta ansikten du ser, och population ökar stadigt med värdens ålder.
Skabbkvalstret tillhör ett annat släkte och orsakar som bekant avsevärt större besvär som klåda och infekterade utslag.

”Löss” är ett samlingsnamn på flera insektsgrupper som systematiskt inte alls hänger ihop. Huvudlöss, flatlöss och klädlöss tillhör djurlössen (Phthiraptera), och har hela sin utveckling knuten till människan.

Lopporna tillhör en annan insektsgrupp som i sin tur är uppsplittrad i mindre taxa. Människoloppan kan suga blod från olika värddjur, vilket har gjort att den varit spridare av svåra sjukdomar som pest och tyfus.

Mångfald i magen

En av de mer omtalade typerna av främmande organismer är inälvsparasiter. Trots en ofta komplicerad livscykel finns här en imponerande mångfald i form, funktion och livshistoria. Dessa ömtåliga varelser har tagit sin tillflykt till kroppens innanmäte, där de är herre på täppan när de väl kommit in.

Springmask är kanske mest bekant för oss i norr. Det är en vanligt förekommande rundmask, eller nematod, som kan finnas i stort antal i tjocktarmen. Den sprids ofta bland barn på dagis. Till nematoderna hör också spolmask, hakmask, trikiner och piskmask.

En annan djurgrupp som innehåller en mängd parasiter är plattmaskarna. Här ingår bandmaskar med de långa binnikemaskarna, och blåsmaskarna som kan bilda stora cystor i muskler och andra organ, så kallad dynt. Vidare finns sugmaskar som leverflundror och bilharzia och en rad tarmlevande mikroorganismer som amöbor och giardia.

Ovälkomna immigranter

Men det är inte bara tarmkanalen som utgör livsmiljö för inkräktarna. I tropiska länder finns ökända arter som ögonmasken, Loa loa, och Dracunculus, förfärliga bestar som kryper under huden och slutligen bryter igenom för att dumpa sina ägg utanför värdkroppen. Den avlägsnas genom att man griper tag i den när den tränger ut och rullar upp den på en pinne en liten bit i taget. Proceduren kan ta flera veckor innan hela kroppen är ute.

Huden, som ska vara en skyddande barriär mot ovälkomna gäster, utgör inget hinder för arter som borrar sig rakt in i vävnaderna. Om inte arterna kan komma in av egen kraft, finns det gott om bärare som kan injicera parasiten med sin snabel. Sådana bärare – ofta olika insekter – kallas vektorer och kan sprida trypanosoma (sömnsjuka), malaria och leishmanios.

Dessutom finns många insekter som med sin avkommas bästa i sikte, försöker injicera sina ägg i levande organismer. Inte sällan slutar en fjärilslarv sina dagar som föda åt stekellarver som kläcks inuti fjärilens köttiga kropp. Lyckligtvis drabbas inte människor av ett fullt så grymt öde, men det förekommer att även vi får enstaka fluglarver inplanterade mellan tårna eller under naglarna. Renstyngen i Norrland angriper normalt renens hud, men kan emellanåt föra in sina ägg runt näsan och under ögonen även på människor.

Även olika svamparter frodas på människokroppen. Dermatofyter kallas de som använder keratinet i hud och naglar som näringskälla. Hit räknas den vanliga fotsvampen, Tinea pedis, och ringorm. Jästsvampar lever istället av fett och socker och kan infektera slemhinnor och inre organ.

Förutom denna summariska lista finns ytterligare ett oräkneligt antal bakterier, mikroorganismer och flercelliga varelser som funnit sina ekologiska nischer i våra kroppar. Vare sig vi vill eller inte, utgör vi livsrum för denna fascinerande biologiska mångfald.