Nästan all skog som avverkas norr om Dalälven idag är kontinuitetsskog. Med få undantag har dessa skogar inte varit kalavverkade, men de är som regel så påverkade av t ex dimensionsavverkning och skogsbete, att de inte kan klassificeras som värdekärnor. De blir därför inte reservat, nyckelbiotop eller biotopskyddade. Samtidigt innehåller dessa skogar förhållandevis höga naturvärden, många av arterna klarar inte en hyggesfas och kommer inte att finnas i morgondagens brukade skogar. Förlusten av kontinuitetsskogar leder till förlust av biologisk mångfald i boreal skog.

Till årsskiftet 2007/2008 kommer Skogsstyrelsen att redovisa utredningen Kontinuitetsskogar och kontinuitetsskogsbruk om naturvårdsmässiga, ekonomiska och skogsskötselmässiga förutsättningar och konsekvenser av kalhyggesfritt skogsbruk. Syftet är att ta fram ett bra kunskapsunderlag om vilka dessa skogar är och var de finns, vilka naturvärden de har och om och i så fall hur dessa skogar kan brukas så att naturvärdena bibehålls. ArtDatabanken medverkar i naturvärdesanalysen.

Utredningen kommer förhoppningsvis att råda bot på den stundtals förvirrade debatten om alternativ till kalhyggesbruket där vissa hävdat att ett kalhyggesfritt skogsbruk är lösningen på skogsbrukets naturvårdsproblem medan andra menat att det vore en katastrof för skogsproduktionen. Sanningen ligger någonstans däremellan.

Storskaligt kalhyggesbruk sedan 50-talet har fått dramatiska konsekvenser för skogens biologiska mångfald. Gammal skog, gamla träd och grov död ved har blivit allt sällsyntare och i princip är alla rödlistans skogslevande arter knutna till just dessa miljöer. Senare års satsningar på naturvårdshänsyn vid vanlig skogsskötsel och ökad reservatsareal har glädjande nog förbättrat tillståndet för skogens arter, men åtgärderna räcker ännu inte för att nå upp till våra miljömål. Det behövs fler strategier för att möta ökande krav på virkesproduktion, bevarad artmångfald och upplevelsevärden. Ett kalhyggesfritt skogsbruk kan vara ett sätt att bruka skog samtidigt som vissa naturvärden som annars skulle försvinna med ett kalhygge kan värnas. Kalhyggesfritt skogsbruk kan t ex vara blädning i gran- eller bokskog men också att lämna fröträd eller att föryngra under skärm.

Alla former av kalhyggesfritt skogsbruk skulle gynna den äldre skogens marklevande arter, bland annat marksvampar, men även mossor, hänglavar, vissa insekter och kärlväxter. Fåglar som lavskrika och skogsmesar främjas av blädning genom att sådana skogar är flerskiktade. Däremot gynnas vare sig vedlevande arter eller lavar som är knutna till gammal och grov bark. För att gynna dessa arter behövs naturvårdshänsyn i form av att grov död ved och naturvårds/evighetsträd skapas.

Under hösten kommer kontinuitetsskogsutredningen att leverera flera rapporter, bland annat hur stora arealerna kvarvarande kontinuitetsskogar är och var de finns, en vetenskaplig genomlysning av vilken betydelse kontinuitet i tid och rum har för olika artgrupper, en genomgång av drygt 5000 skogslevande arters ekologi och beroende av kontinuitet, en analys av betydelsen av kontinuitet för lavar, samt inventering av gamla blädade skogar. Dessutom kommer kalhyggesfria skogsskötselalternativ redovisas tillsammans med modelleringar av hur virkesproduktion och ekonomi påverkas för en enskild markägare och på nationell skala. Metodik för att bedöma dessa skogars naturvärden kommer också att presenteras. De övergripande resultaten presenteras på ett seminarium i Östersund den 18–19 september.