Nästan all skog som avverkas norr om Dalälven idag är kontinuitetsskog. Med få undantag har dessa skogar inte varit kalavverkade, men de är som regel så påverkade av t ex dimensionsavverkning och skogsbete, att de inte kan klassificeras som värdekärnor. De blir därför inte reservat, biotopskydd eller nyckelbiotop. Samtidigt innehåller dessa skogar förhållandevis höga naturvärden, många av arterna har svårt att klara en hyggesfas och kommer inte att finnas i morgondagens brukade skogar. Förlusten av kontinuitetsskogar leder till förlust av biologisk mångfald i boreal skog.
Under våren 2008 kommer Skogsstyrelsen att redovisa utredningen ”Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk”. Syftet är att ta fram ett bra kunskapsunderlag om vad kontinuitetsskogar är och var de finns, vilka naturvärden de har samt att analysera naturvårdsmässiga, ekonomiska och skogsskötselmässiga förutsättningar och konsekvenser av hyggesfritt skogsbruk. ArtDatabanken medverkar i naturvärdesanalysen.
Utredningen kommer förhoppningsvis att råda bot på den stundtals förvirrade debatten om alternativ till kalhyggesbruket där vissa hävdat att ett hyggesfritt skogsbruk är lösningen på skogsbrukets naturvårdsproblem medan andra menat att det vore en katastrof för skogsproduktionen. Sanningen är mera mångbottnad.
En mykorrhizasvamp som skulle gynnas av kalhyggesfritt skogsbruk är den kalkbarrskogslevande violgubben. Dess individer kan bli hundratals kvadratmeter stora, mycket gamla och fortleva mellan skogsgenerationer. Foto: Lars-Thure Nordin
Storskaligt kalhyggesbruk sedan 50-talet har fått dramatiska konsekvenser för skogens biologiska mångfald. Gammal skog, gamla träd och grov död ved har blivit allt sällsyntare och i princip är alla rödlistans skogslevande arter knutna till just dessa miljöer. Senare års satsningar på naturvårdshänsyn vid vanlig skogsskötsel, nyckelbiotoper och ökad reservatsareal har glädjande nog förbättrat tillståndet för skogens arter, men åtgärderna räcker ännu inte för att nå upp till våra miljömål. Det behövs fler strategier för att möta ökande krav på virkesproduktion, bevarad artmångfald och upplevelsevärden. Ett hyggesfritt skogsbruk kan vara ett sätt att bruka vissa skogar samtidigt som vissa naturvärden som annars skulle försvinna med ett kalhygge kan värnas.
Alla former av hyggesfritt skogsbruk skulle gynna den äldre skogens marklevande arter, bland annat marksvampar, men även mossor, hänglavar, vissa insekter och kärlväxter. Fåglar som lavskrika och skogsmesar främjas av blädning genom att sådana skogar är flerskiktade. Däremot gynnas vare sig vedlevande arter eller lavar som är knutna till gammal och grov bark. För att gynna dessa arter behövs naturvårdshänsyn i form av att förekomsten av grov död ved och evighetsträd förvaltas och nyskapas.
Skogsbruksmässigt är dock hyggesfritt skogsbruk bara möjlig på en mycket liten del, mindre än 5%, av skogsmarken i Sverige; i flerskiktad gran- och bokskog eller tätortsnära för att främja friluftsliv och upplevelsevärden. Det är därför av större betydelse för den biologiska mångfalden att kontinuitetsbärande element förvaltas och nyskapas på all skogsmark i form av evighetsträd, grupper av gamla träd, grov död ved men även genom att ställa fröträd, att föryngra under skärm eller låta skogen bli äldre innan den avverkas.
Kontinuitetsskogsutredningen kommer att leverera flera rapporter, bland annat hur stora arealerna kvarvarande kontinuitetsskogar är och var de finns, en vetenskaplig genomlysning av vilken betydelse kontinuitet i tid och rum har för olika artgrupper, en genomgång av drygt 5000 skogslevande arters ekologi och beroende av kontinuitet, en analys av betydelsen av kontinuitet för lavar, samt inventering av naturvärden i gamla blädade skogar. Dessutom kommer hyggesfria skogsskötselalternativ redovisas tillsammans med modelleringar av hur virkesproduktion och ekonomi påverkas för en enskild markägare och på nationell skala.