Medlemsländerna i EU ska genomföra nödvändiga åtgärder för att arter och livsmiljötyper ska ha möjlighet att uppnå gynnsam bevarandestatus, eller god miljöstatus som man pratar om i havsmiljödirektivet. Restaureringsmålen för terrestra och akvatiska ekosystem specificeras i naturrestaureringsförordningen, NRF:s, artikel 4 och 5.

De arter och livsmiljöer som omfattas av de här artiklarna är de som redan ingår i EU:s livsmiljödirektiv och fågeldirektiv eller som nu finns listade i förordningens bilagor. Det nya med NRF är att det finns en tidsplan. Senast år 2050 ska alla nödvändiga åtgärder vara genomförda. Men redan om fem år ska åtgärder ha påbörjats för minst 30 procent av de arealer som betecknas som livsmiljötyper, och som inte är i gott tillstånd. Inledningsvis ska Natura 2000-områden prioriteras. Vilka åtgärder som behövs och var dessa ska genomföras kommer att specificeras i de nationella restaureringsplaner som medlemsländerna håller på att ta fram (se särskild artikel om detta).

Senast år 2050 ska alla nödvändiga åtgärder vara genomförda.

Utöver åtgärder som förbättrar kvaliteten både i och utanför Natura 2000-områden ställer NRF krav på att ny- eller återetablera områden. Det gäller sådana livsmiljöer där detta behövs för att uppnå en så kallad gynnsam referensareal (den minimiareal som krävs för att säkerställa gynnsam bevarandestatus hos livsmiljötyper och arter).

Enligt tidigare utredningar och det regeringsuppdrag som landets expertmyndigheter redovisade våren 2024 handlar det för Sveriges del i första hand om restaurering av naturbetesmarker i odlingslandskapet och åter-etablering av skogsområden med höga naturvärden.

Nya referensarealer för miniminivå

Strax innan jul beslutade dock regeringen att Sverige ska rapportera referensareal för hävdade gräsmarker som okänd för livsmiljötyper där nuvarande areal inte bedöms vara gynnsam. För skogliga livsmiljötyper ska Sverige rapportera den areal som fanns vid EU-inträdet år 1995. Det innebär en neddragning av ambitionen jämfört med den vetenskapligt grundande bedömningen.

Vidare har regeringen gett i uppdrag till Naturvårdsverket att se över vägledningarna för livsmiljötyperna västlig taiga och näringsrik granskog. Syftet är att Sveriges uttolkning av livsmiljötyperna inte ska bidra till en tillämpning som går utöver miniminivån i EU-direktiven.

Hur dessa beslut kommer att påverka restaureringsplanen för Sveriges del är i dagsläget oklart. Medlemsländerna ska enligt NRF också säkerställa att inga försämringar sker i befintliga livsmiljöer och att de uppvisar en kontinuerlig förbättring till dess att gott tillstånd uppnås, både i och utanför Natura 2000-områden.

Viktigt med ett landskapsperspektiv

Många olika typer av skötsel- och restaureringsåtgärder kommer att bli aktuella för att uppnå och bibehålla ett gott tillstånd även om Sveriges åtgärdsarbete begränsas till redan befintliga livsmiljöer. Det kan till exempel handla om att:

• stävja igenväxning
• upprätthålla eller efterlikna olika typer av naturliga processer
• förhindra exploatering och dess effekter
• lägga igen diken
• stärka och bevara områden med höga naturvärden.

För en långsiktig och hållbar förvaltning är det nödvändigt att hitta lösningar för att kombinera produktion och resursnyttjande med skydd, hänsyn och utveckling av biologisk mångfald. Ett lyckat resultat förutsätter att ett landskapsperspektiv beaktas, både på land och i vattnet. Det betyder att hänsyn tas till hela det sammanhang som arter och livsmiljöer förekommer i, inklusive arternas förutsättningar att sprida sig.

Exempel på åtgärder

Flera livsmiljöer och arter är helt beroende av återkommande skötsel i form av slåtter och bete, bränning av ris och hamling av träd. En stor utmaning är att sådan hävd idag ges ett lågt ekonomiskt värde och att betesdjur ofta går på vall istället för på naturbetesmark, vilket gjort att stora arealer av unika livsmiljöer försvunnit.

Många typer av våtmarker hävdades förr och bevarandet av dessa öppna livsmiljöer kräver aktiva skötselåtgärder, och ofta hydrologisk restaurering. I fjällen spelar renbetet en viktig roll, inte minst när klimatförändringar driver på igenväxningen, och där vi nu börjar se tydliga effekter.

Gällande havet utgör kunskapsbrist en utmaning.

I skogen råder brist på strukturer och funktioner som är nödvändiga för många av skogens arter. Utöver områdesskydd behövs bevarandeåtgärder i form av bränning, svämning samt skogsbete och annan traditionell hävd för att efterlikna naturlig störning och motverka igenväxning.

Gällande havet utgör kunskapsbrist en utmaning. För återställning av marina livsmiljöer behöver man ofta göra omfattande åtgärder på land för att till exempel eliminiera negativ påverkan från övergödning, punktutsläpp och exploatering. I sjöar och vattendrag handlar det ofta om att ta bort skapade vandringshinder och att samordna återställning med en hållbar energiproduktion.

Höga krav på kunskap

Redan till år 2030 ska bevarandetillståndet vara känt för minst 90 procent av arealen av listade livsmiljöer, något lägre för marina livsmiljötyper. Detta är en betydande utmaning då kunskapen om såväl livsmiljöernas förekomster som deras tillstånd är begränsad, både i Sverige och i resten av EU. Det innebär att befintlig miljöövervakning behöver utvecklas och nya metoder implementeras. Rapporteringen av areal och tillstånd i olika livsmiljötyper är tänkt att samordnas med befintliga EU-direktiv.

Ett övergripande mål med NRF är att införda restaureringsåtgärder ska täcka minst 20 procent

Ett övergripande mål med NRF är att införda restaureringsåtgärder ska täcka minst 20 procent av landområden och minst 20 procent av havsarealen senast 2030, samt alla ekosystem som är i behov av restaurering senast 2050 (artikel 1.2). Åtgärdsbehovet är omfattande och för att genomförandet ska lyckas behöver åtgärdsarbetet enligt artikel 4 och 5 komma igång snabbt och nödvändiga resurser finnas tillgängliga.

Med NRF har samhället en möjlighet att samla sig kring en hållbar livsmedels- och energiförsörjning och samtidigt uppfylla ingångna internationella åtaganden om skydd av natur och nationella miljömål. Vår bedömning är att NRF med rätt åtgärder kan bidra till att stärka svenska företags konkurrenskraft och upprätthålla en levande landsbygd, genom att säkerställa framtiden för de livsmiljöer och ekosystemtjänster som är en utgångspunkt för fortsatt näringsidkande. •

Christina Halling
Miljöanalytikerspecialist,
SLU Artdatabanken

Liselott Sjödin Skarp
Miljöanalytiker,
SLU Artdatabanken

Per Toräng
Miljöanalytikerspecialist,
SLU Artdatabanken

FAKTA: EU:s LIVSMILJÖDIREKTIV

• Inrättades 1992 med syftet att säkerställa bevarandet av den bio­logiska mångfalden inom unionen.
• Målet är att uppnå gynnsam beva­randestatus för arter och livsmiljöer som är av gemenskapsintresse.
• Utgör tillsammans med fågeldirek­tivet EU:s naturvårdsdirektiv och är bindande för alla medlemsländer.
• Ett centralt verktyg är inrättandet av skyddade Natura 2000-områ­den, men direktivet omfattar även övrigt landskap där utpekade arter och livsmiljöer finns.
• Tillståndet för arter och livsmiljöer övervakas av medlemsländerna och rapporteras vart sjätte år.

Natura 2000-nätverket omfattar inom hela EU över 1,2 miljoner km2, varav 37 % är i marina miljöer, fördelade på 27 000 Natura 2000-områden (18,6 % av ytan), till skydd för de 230 livsmiljötyper och drygt 1 000 taxa som pekas ut i direktivet.

I Sverige ingår omkring 78 000 km2, varav 26 % marint, fördelade på 4 000 Natura 2000-områden (12,8 % av ytan), till skydd för de 89 livsmiljötyper och 166 taxa i landet. De största arealerna finns i norra Sverige och i fjällkedjan.

LÄS MER:

• European Environment Agency 2020. State of nature in the EU. Results from reporting under the nature directives 2013-2018. EEA Report No 10/2020.
• Naturvårdsverket 2020. Sveriges arter och naturtyper i EU:s art och habitatdirektiv. Naturvårdsverket, Stockholm.
• Naturvårdsverket 2024. Översyn av referensarealer för livsmiljötyper i art- och habitatdirektivet. Redovisning av regeringsuppdrag. Skrivelse, ärendenummer: NV-11038-22.
• Regeringsbeslut II:12. 2024-12-19. KN2024/02586, KN2024/02555 (delvis), KN2024/023776 m.fl. Regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende Naturvårdsverket. Klimat- och näringsdepartementet, Stockholm.