Ormstjärnorna tillhör de djupa lerbottnarnas allra vanligaste invånare. På en kvadratmeter kan de trängas i hundratal, ibland tusental. De flesta arterna lever nedgrävda i sedimenten med sina armar uppstickande för att söka plankton och smådjur. Några arter är mer rörliga, klättrar bra och påträffas på hårdbottnar. Ormstjärnor är en viktig föda för många bottenlevande fiskar. Det stora hotet för flera arter är emellertid räktrålningen som regelbundet gräver om i bottensedimenten på djupa havsbottnar.

Den mycket vackra ormstjärnearten medusahuvud Gorgonocephalus caputmedusae (EN) med förgrenade armar är sällsynt och finns dokumenterad vid ett flertal tillfällen under 1900-talets första hälft, medan endast ett par exemplar har rapporterats de senaste 15–20 åren i svenska vatten.

Asteronyx loveni (EN) är en ormstjärneart som förr ofta påträffades på sjöpennan Funiculina bl.a. i Gullmarsfjorden. Det tycks som A. loveni har minskat i antal på grund av att trålning har svept med sig de skogar av Funiculina som tidigare fanns på bottnarna.

Ophiactis balli (VU) är en djupt levande art, som tycks föredra strömspolade lokaler och därför sannolikt har begränsad utbredning i svenska vatten, även om det finns skäl att anta, att förutsättningarna är goda i delar av Skagerrak. Den är sällsynt i egentliga Kosterrännan men ej ovanlig i Säcken-området.

Arten Ophiura robusta (VU) finns i ett begränsat område i centrala och norra Öresund. Här finns vanligen kring 15–70 individer/m2. Den lever på mer än 25 m djup på bottnar dominerade av amphipodsläktet Hap-loops. Den typen av bottnar verkar ha minskat avsevärt i utbredning.