Nötkråkan Nucifraga caryocatactes som art är intressant ur flera aspekter. Bland annat hamstrar den nötter och frön under hösten för  att kunna föda upp sina ungar under tidiga våren. Den tjocknäbbade nötkråkan förekommer fläckvis över större delen av södra Sverige upp till Limes norrlandicus. Den hamstrar i huvudsak hasselnötter. Den smalnäbbade nötkråkan hamstrar i första hand frön från den sibiriska cembratallen, en trädart som numera är väl etablerad i flertalet norrländska kuststäder.

Den svenska populationen av nominatrasen beräknas till knappt 5000 par. Under de senaste 10 åren har denna underart minskat påtagligt i antal, till exempel i Uppland, på Öland, södra Småland, nordöstra Skåne, Blekinge, centrala Sörmland och på Billingen i Östergötland.

Totalt bedöms den svenska populationen av nominatrasen ha minskat med minst 30–50% de senaste 15 åren och den klassificeras därför i den kommande rödlistan som Sårbar (VU). Orsaken till minskningen är okänd. Det finns inga studier på om hasseln producerat minimalt med nötter under en lång rad av år, vilket annars skulle kunna vara en orsak. En annan faktor, åtminstone på vissa platser, kan vara Jordbruksverkets miljöstödsregler, vilka medför nedhuggning av hasselbuskar i hagmarker. Det ganska plötsliga försvinnandet har dock även drabbat populationer där mängden hassel fortfarande är betryggande, till exempel Mittlandet på Öland.

Beståndet av den smalnäbbade nötkråkan är beräknat till minst 700 par och uppfyller därmed kriteriet för att klassas som Missgynnad (NT).  Försvinnanderisken nedgraderas dock till Livskraftig (LC) eftersom invandringsmöjligheterna bedöms vara goda. Smalnäbbad nötkråka häckar även i Finland (1500–2500 par) och beståndet ökade där med 10 % 1990–2000 (BirdLife International 2004).