Konferensen var anordnad av Society for ecological restoration (SER), European Ecological federation (EEF), Dutch Flemish Ecological Society (NEVECOL) och International Ecological Engineering Society (IEES). I konferensen deltog ungefär 200 personer från 21 länder.

I ett av öppningsanförandena tog J. A. Harris från University of East London upp problemet med att vid restaureringar tar ofta ingenjörsmässiga lösningar och principer över före en helhetssyn på restaureringen. Det gör att estetik premieras framför ett skapande där ekosystemens funktioner och deras dynamik tas med i processen. Det primära – biologin – förbises alltså i arbetet.

Efter inledande öppningsföreläsningar inleddes parallella seminarier uppdelade på restaureringar av områden med olika grader av biotopförstörelse. De olika var ”Reclamation of highly degraded sites”, ”Increasing biodiversiy in rural and urban sites” och ”Renaturalization of semi-natural areas”.

Lövskogsrestaurering i Kanada

S. M. McLachlan från University of Northern British Columbia höll en av flera intressanta föreläsningar. Han redovisade resultaten av de restaureringar av stora lövskogsområden som gjorts i Ontario, Kanada. För 35 år sedan bildades där ett jättelikt skogsreservat. Området har följts upp och jämförts med relativt ostörda skogsområden utanför (referensområden). Man tog djärva grepp, rev alla hus och tog bort alla vägar i området. I vissa delar av området planterade man in växter och röjde mer, medan i andra delar fick enbart successionen verka.

De ”passivt” restaurerade områdena var till en början mest olika referensområdena, men med tiden blev de allt mer lika. Artdiversiteten skilde sig till slut inte åt mellan restaurerade skogar och referensskogar. Referensområdena hade dock en annan artkomposition. Där fanns en del arter med kort spridningsdistans hos frön, som inte fanns i det restaurerade. Det beror antagligen på att dessa arter hade svårt att sprida sig till det restaurerade området (de ursprungliga populationerna fanns inte tillräckligt nära). Man drog slutsatsen att för vissa växtarter behövs det göras introduktioner för att de ska kunna etablera sig.

Konferensen avslutades med exkursioner till olika restaureringsobjekt i landet. SER kommer att anordna konferenser varje år framöver, 1999 går konferensen i San Fransisco, USA och år 2000 hålls den i Liverpool, England. SER har en egen hemsida där man kan få information om deras arbete och kommande konferenser: http://ser.org/.