Unga soppsköldpaddor (”Chelonia mydas) tillbringar sin uppväxt på grunda vatten där de betar av sjögräs och alger. Där är de utsatta för både jakt och biotopförstörelse i form av föroreningar, utbyggnad av hamnar och annan infrastruktur och överexploatering av naturresurser, och de blir påkörda av snabbgående båtar. Arten är starkt hotad enligt IUCN.

Foto: Foto: P.Lindgren, Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0

Havssköldpaddor lägger sina ägg på sandstränder som påverkas av infrastrukturprojekt, byggnader, turistverksamhet och sandtäkt. Äggen och de nykläckta ungarna hotas av föroreningar, predation från införda arter som grisar och hundar, och äggin­samling. I Västafrika hotar även skogsavverkningen sköldpaddorna, eftersom deras äggläggningssträn­der belamras av stockar.

Juveniler och vuxna sköldpaddor i ha­vet hotas av småskalig husbehovsjakt, genom bifångst i industriellt fiske (både långlinefiske, nät och trålning), de äter upp plastpåsar i tron att det är maneter, och de blir påkörda av båtar. Varje år fångas 40 000 havssköldpaddor som bifångst på långrevar. I en studie av långlinefiske fångades 0,27 sköldpaddor per 1000 krokar. Om de tas loss och släpps, vilket sällan händer, är ändå dödligheten 30 %.

Havssköldpaddor är långlivade och blir könsmogna sent, vilket gör dem känsliga för förhöjd dödlighet. Varje vuxen fortplantningsduglig individ är viktig för populationens överlevnad, och redan en måttlig höjning av dödligheten bland dem orsakar en bety­dande populationsminskning. De flesta sköldpaddor som fångas är av de största storleksklasserna, som också är de viktigaste för reproduktionen.