Det är nu tämligen oomtvistat att vår användning av fossila bränslen leder till långtgående och oönskade effekter på klimat och miljö. För att uppfylla miljömålet Begränsad miljöpåverkan är det nödvändigt att hitta alternativa energikällor. En ökad produktion och effektivare användning av förnyelsebar skogsråvara anses vara en viktig del i vår omläggning av energistrategi. Intensivodling av skog samt ett effektivt utnyttjande av stubbar och grot kan både kortsiktigt och långsikt leda till kraftig minskning av vårt beroende av fossila bränslen till förmån för förnyelsebar energi.
Däremot hamnar ett intensifierad skogsbruk lätt i konflikt med andra miljömål som Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv, samt EU:s mål att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010, eftersom det ökar den mänskliga påverkan i landskapet och adderar ytterligare hot mot många arter. Redan idag vidtar man dock aktiva åtgärder för att minska skogsbrukets negativa effekter på den biologiska mångfalden, till exempel genom att skapa död ved, lämna kantzoner och ta hänsyn till rödlistade arter.
Gödsling ökar tillväxten
Kväve (N) är den begränsande faktorn för skoglig tillväxt i större delen av Sverige och årligen gödslas 25 000 hektar barrskog. Normalt tillförs kvävegödsel 1–3 gånger under en rotationsperiod med en normalgiva på 150 kg N/ha. Första gödslingen sker oftast samtidigt som den första gallringen vid en beståndsålder på 40–60 år och den sista åtminstone 10 år före avverkning, det vill säga vid 70–100 år. Inom nya mer intensiva gödslingsprogram sprids 160–175 kg N/ha vartannat till vart femte år med början när träden är cirka två meter höga. Intensivodling kan innebära en kraftig ökad tillväxt, en fördubbling av granens volymproduktion i norra Sverige och en tredubbling i södra Sverige och att omloppstiden kan förkortas med en tredjedel. Ett intensivare odlingssystem kan även innebära en användning av exoter och andra förändringar i skogsbruksystemet.
Okända effekter
Problemet är naturligtvis att miljöeffekterna av intensivodling till stor del är okända. Troligen gynnar intensivodling vissa arter men missgynnar andra. Man vet att kvävegödsling orsakar vegetationsförändringar, men effekten varierar beroende på gödselmedel, giva och vegetationens artsammansättning. Ofta är förändringarna övergående men de kan också bestå över en längre tid, särskilt vid upprepade höga givor av gödselmedel. De fåtal studier som finns på andra organismgrupper än kärlväxter indikerar förändringar i artsammansättningen av lavar, ektomykorrhizasvamp och mikroartropoder (leddjur) som en följd av gödsling. Dessutom kan nedbrytarnas näringskedja påverkas. Kvävegödsling påverkar troligtvis också andra organismgrupper som insekter, fåglar och däggdjur men detta har aldrig testats vetenskapligt.
Hur hårt intensivodling påverkar hotade arters överlevnad är också okänt. Effekterna av intensivodling varierar naturligtvis med hur åtgärderna utformas och hur stora arealer som utnyttjas för intensivodling. Det är dock ytterst betydelsefullt att utan dröjsmål skaffa kunskap om vilka arter och processer som påverkas av intensivodling. Endast då har vi möjlighet att minimera eventuella negativa effekter av intensifierat brukande och uppfylla samtliga miljömål.
Inom den nystartade programmet ”Future Forest” ingår en utvärdering av intensivodlingens effekter på biologisk mångfald. Forskningen kommer främst att bedrivas i den tillväxtpark som startas på Sveaskogs mark i norra Sverige. Förhoppningsvis ska resultaten ge svar på frågan hur biologisk mångfald påverkas i ett intensivodlat landskap.