Den 3:e december 1999 drabbades södra Skåne av en häftig storm. De starka vindarna fällde framförallt granskog, men även många grova lövträd såväl inne i Lunds centrala parker som utanför staden. Entomolog Mikael Sörensson kontaktade Park- och naturkontoret för att, på något sätt, utnyttja de nedfallna träden till att gynna biologisk mångfald istället för att transportera dem till flisning och eldning.

Faunadepån föds

Tjänstemän på park- och naturkontoret besökte tillsammans med Mikael områden där grova träd fallit. Detta inspirerande besök lade grunden till att flera högar av död ved senare kunde läggas ut i kommunens parker och tätortsnära rekreationsområden som nya livsmiljöer för vedlevande insekter. I den brevväxling som sedan följde mellan tjänstemän och experter från olika förvaltningar var förslagen många om vad platserna skulle heta. Michaels förslag vägde tungt och ordet faunadepå myntades.

Projektpersonal och Mikael deltog själva vid vedutläggningen vilket gjorde att många människor kunde bemötas direkt på plats och informeras om vad som pågick, så att allmänheten skulle se dessa högar som biologiskt värdefulla och inte bara som skräpiga. Radio och dagstidningar uppmärksammade utläggningen vilket också hjälpte till att sprida kunskap om faunadepåerna. Informationsskyltar placerades ut och en liten vacker märkskylt sattes på stockarna för att påverka folks attityder, informera och framförallt motverka nedskräpning.

Information till allmänheten är nyckeln till att lyckas. Utan information kan det vara svårt att förstå varför döda stockar ska få ta plats i rekreationsområden. Foto: A Åsberg

Information nyckeln till att lyckas

På en av Naturskolans träffar, inom nätverket för Gröna skolgårdar, föreläste Mikael Sörensson om vad skolorna skulle kunna göra för att gynna den vedlevande faunan. Därefter fick skolpersonal från kommunen delta i utläggning av en faunadepå. Allt detta för att sprida kunskap om betydelsen av död ved till skolpersonal och i förlängningen till elever och deras föräldrar. Åtskilliga faunadepåer har sedan rapporterats från Lunds skolgårdar.

För att höja kunskapen producerades också en skrift med viktiga tips för att gynna sällsynta insekter i park- och kulturmiljö. Denna har blivit mycket efterfrågad och spridits till kommuner, museer, högskoleutbildningar, renhållningsföretag, skolor och privatpersoner. Det är av stor vikt att sprida kunskapen och ”faunadepåtänkandet” så att alla såväl tjänstemän, parkarbetare som allmänhet känner till och agerar när tillfälle ges att ta tillvara och utnyttja grov lövträdsved för naturvårdande ändamål. Nya faunadepåer har därefter fortsatt att läggas ut när grova träd avverkats i Lunds kommun.

Ett positivt möte

Som avslutning återges här en episod från en deponering av grova stockar i anslutning till en promenadstig.
Många ton grov lövträdsved höll på att lastas av från en kranbil då en dam med hund kom promenerande. Personalen väntade sig klagomål för att de skräpade ner och tog genast till orda.

– Du undrar förstås vad vi håller på med?

– Oh nej, svarade damen. Det där gör ni för de sällsynta insekterna.

– Då kanske du vill ha den här skriften, säger en av männen och visar häftet om sällsynta insekter.

– Nej, den har jag redan läst men jag tar gärna ett exemplar till!