Foto: Oloph Demker
Ett av hindren för genomförandet av Konventionen om biologisk mångfald (CBD) i Sverige är allmänhetens bristande kunskap och engagemang. Det framkommer i en utredningen Hur genomförs konventionen om biologisk mångfald i Sverige? som Naturvårdsverket lät göra under 2006. Folklig förankring och acceptans är en förutsättning för att naturvårdsprojekt ska bli framgångsrika, och för att naturvårdsforskningens idéer ska accepteras måste de begripas av dem som lever ute i landet där åtgärderna är tänkta att sättas in.
Inom kommunikationsvetenskapen talas det ibland om ”dödsskuggans dal”, alltså det kunskapsgap som skiljer forskare från oss vanliga mäniskor. Där kraschlandar alltför många budskap från vetenskapssamhället utan att nå fram till strategiska användare och allmänhet. Bron över denna dödsdal byggs av informatörer som har specialiserat sig på att rulla ut svårtydda forskningsrön till icke-forskare. Idag går enligt Naturvårdsverkets rapport (se ovan) 1–2 % av forskningsbudgeten till vetenskapskommunikation. Då inkluderas kostnader för externa seminarier och konferenser, böcker och populärvetenskapliga artiklar. Det finns en starkt befogad oro för att detta inte är tillräckligt.
CEPA
CBD:s artikel 13 om allmän utbildning och medvetenhet inbjuder varje konventionsland att ”… främja och uppmuntra förståelse för vikten av, och de åtgärder som fordras för, bevarandet av biologiskmångfald …”. För att uppnå detta skapade mångfaldskonventionens sjätte partsmöte det globala initiativet CEPA – Communication, Education and Public Awareness – som ett stöd i arbetet med konventionen. Riktlinjerna för CEPA uttrycker att varje konventionsland ska arbeta aktivt med att föra ut information om biologisk mångfald och försörja kommunikationsarbetet med tillräckliga resurser. CEPA bottnar i insikten att vi står inför ett massivt förändringsarbete när det gäller vårt sätt att använda planetens resurser, och att en sådan förändring måste komma underifrån för att lyckas.
Naturvårdsverket identifierar i sin rapport inga hinder för att öka den svenska allmänhetens medvetande om biologisk mångfald, dess betydelse och förutsättningar. Tvärtom finns på alla politiska nivåer, i skolväsendet och i organisationer på olika sätt en medveten hållning för att kommunicera biologisk mångfald.
Vad gör CBM?
CBM:s konkreta droppar i detta informationshav utgörs av ett antal återkommande aktiviteter samt regelbunden publicering av ny forskning. Informationen fungerar i stor utsträcking som en integrerad stödfunktion i CBM:s övriga verksamhetsområden. De verksamhetsområden som har en tydlig identitet äger egna hemsidor och ger ut tryckt informationsmaterial. CBM-gemensamma informationsaktiviteter är den årliga Mångfaldskonferensen som hålls på olika teman på olika ställen runtom i Sverige i september, tidskriften Biodiverse som du i bästa fall läser just nu, samt CBM:s skriftserie där tyngre material som konferensproceedings och utredningar publiceras. CBM medverkar också regelbundet i olika utställningar, offentliga exkursioner, studiebesök och utbildningar.
Det är ett inspirerande område att jobba inom och sällan behöver en mottagare övertygas om att ämnet är angeläget. Tråkigt nog är det vare sig kreativiteten eller tillfällena som är begränsande, utan – som så ofta – tiden.